19
Nov
2017

Spökstad och valrossar – båttur till Pyramiden på Svalbard

Vid randen av Billefjorden, cirka fyra timmars båtfärd från Longyearbyen, 78 grader norr om polcirkeln ligger Pyramiden på Svalbard. En övergiven sovjetisk gruvby. Tack vare den aldrig tinande permafrosten är byn nästan intakt vilket gör den möjlig att besöka. Jag var där i mars förra vintern på en pressresa med Hurtigruten och här kommer finally mitt inlägg om ett av de absolut häftigaste äventyren jag varit på.



För att ta sig till Pyramiden kan man antingen åka båt från Longyearbyen eller snöskoter. Båtresan dit tar ungefär fyra timmar och är minst lika spektakulär som själva byn. Vi börjar när det fortfarande är helt mörkt ute vid åttatiden på morgonen. Med oss på resan finns en guide som då och då samlar alla villiga på däck för att berätta lite mer om naturen eller djuren vi passerar.




En båttur genom dimslöjor och förbi valrossar

Svalbard är en ögrupp där den största av öarna heter Spetsbergen. En ö som verkligen gör skäl för sitt namn. Vi glider fram i en scenografi av spetsiga snötäckta berg, den klarturkosa Nordenskiöldglaciären glittrandes i horisonten och dimslöjor som ger allt en sådan där ultimat fantasiresor-värld som jag skulle kunna flytta in i asap.




Vi passerar en liten övergiven stuga mitt ute i allt detta oändliga. Tydligen är det relativt vanligt att män lockas av de stora guldmynten en gruva kan generera och flyttar hit för att försöka starta upp något. Men de får nästan alltid se sig besegrade av de tuffa väderförhållandena. Billigast då är att bara överge allt och dra. Därför står det sådana här övergivna sorgsna små stugor på omöjliga platser.


Förutom fjällräv och spetsbergsgrisslor, så passerar vi både en säl och en valross flytandes runt på varsitt isblock. Tänk. Vilket liv. Att flyta omkring där. Visst blir man lite sugen ändå?




När vi inte spejar på valrossar eller fotar blånande spetsberg i all oändlighet, så spenderas tiden inne i en av båtens hytter. Båten har så klart en svalBAR och här går att köpa allt möjligt i dryckesväg. Lunch serveras i form av grillad buffet ute på däck.




Rolig skylt på båtens toalett.

Välkommen till Pyramiden på Svalbard

Mitt på dagen anländer vi till Pyramiden. Hit kan man bara ta sig med båt mellan mars och oktober eftersom fjorden annars är helt igenfryst. Den har ännu inte smält helt och vi får stanna en bit från bryggan. Det är bara att hålla tummarna att iskanten ska hålla för hela besättningen. Vi klättrar ned på en stege och smyger sedan på en mycket bestämd linje sakta in mot spökstaden. Äventyrslusten är maxad.





Med risk för isbjörn

Att möta en isbjörn i Pyramiden är snarare regel än undantag. Vi är konstant omringade av personer med vapen och har strikta order om att inte lämna gruppen. Särskilt farligt är det inne i själva byn eftersom isbjörnarna gärna gömmer sig bland husen. Det har även hänt att de krossar rutor eller öppnar dörrar för att ta sig in i dem. Jag har kameran på första parkett i handen. Hoppas.






En övergiven sovjetisk gruvby

Den lilla byn Pyramiden grundades faktiskt av Sverige år 1910. Men såldes 1927 till Sovjetunionen som sedan bedrev gruvdrift här fram till 1998. Som mest bodde det 1200 invånare i byn och det ansågs vara en kommunistisk utopi dit de flesta ryssar ville.

Man skulle kunna tro att Sovjetunionens fall var det som sakteligen fick byn att avbefolkas, men faktum är att det var en flygplanskrasch år 1996. Flygplanet som kraschade i Longyearbyen innehöll 141 ryska gruvarbetare och deras familjer och alla dog. Det motsvarade 10 procent av invånarna i Pyramiden vid tidpunkten vilket innebar att kraschen drabbade det lilla samhället ganska hårt. Två år senare stängdes gruvan helt, och några månader efter det gick flyttlasset för den sista invånaren. Sedan 1998 har Pyramiden alltså varit en spökstad. Idag bor några enstaka personer där i perioder för att vakta och underhålla byggnaderna.






Pyramidens flygtorn och helikopterplatta.



Byn har fått sitt namn från det pyramidformade berget som syns i dimman.


På utsidan av varje lägenhet sitter ett kylskåp. Idag har fåglarna tagit över dem.

Vi blir tillsagda att vänta bredvid leninstatyn medan vakterna genomsöker byns gamla kulturhus för att försäkra sig om att det är isbjörnsfritt. Sedan har vi tio minuter på oss att ta en titt. Temat är tajt eftersom vi inte kan vara kvar i byn efter mörkrets intåg. En torsdag i början av mars är solen en mer sällsynt gäst än isbjörnarna.


I kulturhuset finns bland annat bibliotek, fotbollshall, biograf och teaterscen. Och världens nordligaste av allting: flygel, biograf, och leninstaty.




Ett annat hus som vi besöker är matsalen. Gruvarbetarna som bodde i Pyramiden hade inga kök i sina lägenheter. Istället åt man tillsammans i kommunistiska anda här inne i den stora matsalen.







Sugen på att sova över?

I byn finns även ett hotell, och faktum är att du faktiskt kan boka en natt eller två här. Antingen i ett nybyggt rum, eller i äkta sovjetisk style. Listan över faciliteter är dock i det kortaste laget för här finns varken internet, tv eller mobiltäckning. Däremot en bar med sprit. Ryssarna vet vad de ska prioritera.

Som någon skrev: ”parallellerna till The Shining är inte långsökta” och utan att ens ha sett mer än utvalda scener ur nämnd film så är jag beredd att hålla med. Fast istället för att oroa sig för en brandyxa som plötsligt tar sig in genom badrumsdörren så kan det vara en hungrig isbjörn. Eller badrumsdörr finns förresten inte ens på rummen. Du delar badrum i kommunistisk anda tillsammans med övriga hotellgäster (om där finns några alltså).


Sov i sovjetisk style på Tulpan Hotel i Pyramiden på Svalbard.

Solen börjar gå ned och det är dags för oss att smyga tillbaka ut på isen mot båten. Resan tillbaka mot Longyearbyen känns lång eftersom den till största del sker i mörker (jag rekommenderar att ta med allt vad du har i form av underhållning), men värd varenda centimeter. Vi återvänder utan att ha sett några isbjörnar, men vår guide tröstar oss med att valross är ännu ovanligare än isbjörn här på Spetsbergen. På vägen tillbaka ser vi dessutom ytterligare en valross med sin bäbisvalross bredvid sig. Så ja. Jag måste nog ändå säga att nöjdhetsnivån låg på ungefär 100 av 10 möjliga.



Jag testade att göra ett 360-graders foto som inte blev helt superbt men ändå ger lite feeling av mäktigheten med denna plats (helskärmsläge rekommenderas):


Resan var en pressresa arrangerad av Hurtigruten. Här är turen jag skriva om i inlägget. Ord, åsikter och bilder är som alltid enbart mina egna.


Här kan du läsa mer om mina Svalbard-äventyr:

Du kanske också gillar:

Gotlandshöst, verandadrömmar och 5 tips på saker att göra
Drömboende: Grand Hotel Plaza i Rom
Att göra i Rom på tjugofyra timmar
Ost, fisk och örter – 3 matiga aktiviteter att göra i Vorarlberg

7 Kommentarer

Kommentera

Arkiv

Prenumerera