19
Jun
2016

Känslan av att komma hem

Jag älskar att resa, men något av det härligaste med det är den där känslan av att komma hem.

Det igenkännande sipprande skandinaviska ljuset när flygplanet kryper fram till terminal fem på Arlanda. Svenska ord som börjar särskilja sig i sorlet, tydligheten i skyltarna ut, Greta Garbo som hälsar hej och kön som ringlar sig utan ifrågasättanden och hårda armbågar. Flygbussen som miljöväxlar upp på motorvägen och alla som plikttroget spänner fast säkerhetsbältet efter uppmaning. Stillheten. Tystnaden.

Det är något speciellt att komma hem, en viss lugnande känsla som sköljer över mig. Att liksom ”jag överlevde även detta äventyr”. Nu är det klart. Check på listan. Nu går vi vidare.

Jag vill kunna komma hem. Jag vill pusta ut. Jag tror det är en mental känsla, blir rastlös av saker som aldrig tar slut. Älskar projekt, med en början – men också med ett slut. 

Skulle kunna resa nästan hela tiden, men inte utan att få komma hem ibland.

Någon som känner igen sig – eller inte?

21 Kommentarer

  1. Värsta stunden på hela resan är ju att komma till just Arlanda på hemvägen eftersom jag måste vidare till Östersund via Terminal 4. Så, efter att en tagit sig av planet ska en brotta sig igenom alla citronlådor i säkerhetskontrollen på just T4. Sedan följs det av superviktiga människor som ska brotta sig på planet först av alla eftersom de flyger SAS Plus som jobbet betalar. Sedan ska de prata sina superviktiga samtal tills det att flygvärdarna sliter headsetet ur öronen på dem när vi står på startbanan och varvar upp.

    Där någonstans sitter jag, med alldeles för lågt blodsocker, och surar över att resan är på väg att ta slut.

    Nej, usch för Arlanda på hemvägen. Usch! 😉

  2. Arlanda betyder för mig slutet på solen och en massa krav och måsten. Vissa saker saknar man efter en långresa, som mamma, lägenheten och svenskt kranvatten. Åtta härliga månader kvar tills vi landar hemma igen och har lanske lite hemlängtan?

  3. Arlanda… Nä… Det känns bara onödigt, jobbigt. Tänk nör man landar på en lilla flygplatsen och det är Pite eller Luleå mål som höres. Men det går inte att missta sig på vad du känner då. Välkommen hem känslan är fin. Mina grannar brukar öga en måltid och det ligger alltid en lapp på bordet om att hopps att ni har haft det bra. Likaså ligger äggen på bordet eller i kylskåpet.

    1. Men åååh vilka gulliga grannar du har! Fördelen med att inte bo i Sthlm antar jag. Om mina grannar skulle ha lagt en lapp på mitt köksbord skulle jag ringa polisen direkt haha.

  4. Ja, för mig är den bästa stunden att komma hem. Det är då jag vet att jag får beta av bilderna, drömma och tänka genom det jag faktiskt upplevt. Minst lika roligt som att vara ute.

  5. Beror helt på vilken resa jag kommer hem ifrån, men jo – känslan av Arlanda är något speciellt och jag blir ofta ganska varm i magen. Det kan dock ha att göra med att jag står på fast mark igen…

  6. Jag känner absolut igen mig! Fast senast jag lämnade Teneriffa (efter att ha bott där i 7 månader), kände jag mig galet orolig och ångestfylld av att landa i min lägenhet igen, kändes inte alls som att pusta ut den gången… Det hade ju förstås att göra med att jag egentligen inte ville åka tillbaka till Finland alls, just då. Lite annorlunda kanske när man varit utlandsboende 🙂

  7. Pingback : Att resa som introvert – så överlever jag | Fantasiresor

Kommentera

Arkiv

Prenumerera