Från Grönland till Kanada, i storm över Labradorhavet

”As true adventurers, we have to stay awake a bit longer”. Vi närmar oss Kangerlussuaq och Helga, resans expeditionsledare, försöker hålla oss vakna lite till. Att flyga med Air Greenland är en upplevelse i sig. Istället för de sedvanliga chipspåsarna har vi fått en påse med rostat surdegsbröd som snacks och utanför fönstret dansar norrskenet för de flesta, jag har så klart lyckats pricka in planets enda sittplats utan fönster. All information ges på engelska, sedan danska och sist grönländska. Ett språk som fascinerar mig med sina långa konsonantfyllda ord. Svårast att säga är:

Taskeqakataqaanga – jag är trött på att bära den här ryggsäcken.

Vid midnatt anländer vi till Kangerlussuaq. En plats jag aldrig trodde jag skulle få uppleva två gånger. Vi packas in i småbåtar nere i hamnen och under fullmånens sken närmar vi oss sakta henne. MS Fram. Vår hemvist de kommande dagarna.

>> Läs mina inlägg om Kangerlussuaq och vad du kan göra där.

Ett fartyg redo för äventyr

Ögonblicket när jag vaknar upp nästa morgon och tittar ut genom fönstret är ett sådant där ögonblick jag kommer minnas för alltid. Under natten har fartyget åkt ut ur fjorden och bergmassiven som tidigare gömt sig i mörkret står ny lysande i guld av soluppgången. Det är så mäktigt.

Med Hurtigrutens MS Fram ska vi ta oss fram längs med Grönlands sydspets för att sedan bege oss tvärs över Labradorhavet till Newfoundland och Labrador i Kanada. Där ska fartyget fortsätta ned längs med den kanadensiska kusten medan jag ska hoppa av för att ta mig hem till Sverige igen eftersom jag redan är inbokad på en annan resa.

MS Fram har fått sitt namn efter Fram, skeppet som äventyraren Fridtjof Nansen tillsammans med kapten Otto Sverdrup försökte nå Nordpolen med år 1893. Man hade byggt det starkaste skeppet någonsin och planen var att skeppet skulle frysa fast i isen och sedan driva med den fram till Nordpolen. Tillslut insåg Fridtjof att planen inte fungerade och lämnade skeppet. Otto och Fram begav sig istället på expeditioner till just Grönland och Kanada. När Hurtigruten lanserade sin första expeditionskryssning 1896 var det med kaptenen Otto Sverdrup.

Idag är det en ny version av Fram som seglar. Men minst lika förberedd för arktiskt farvatten. MS Fram är specialbyggt för att klara expeditioner i kalla klimat och byggdes år 2007 av bland annat vår kapten för resan, Ole Johan Andreassen.

Otto Sverdrup och det första fartget Fram.
Dagens MS Fram som vi färdas med.

Dagarna på MS Fram

The most dangerous worldviewers are the worldviewers of those who have never viewed the world.

Upptäcksresenären Alexander von Humboldt

Varje dag bjuds det på olika föreläsningar på båten. Om allt från sälsorter, till inuiternas historia, till vikingaberättelser till olika typer av molnformationer.

Vi är runt åttio gäster på båten och ungefär lika många i personalstyrkan. I princip alla är i mina föräldrars eller snarare mor- och farföräldrars ålder, medan personalen har en betydligt lägre medelålder. Redan vid incheckningsdisken har jag fått första frågan från en av medpassagerarna som tror att jag tillhör personalen.

Under välkomstmötet ställs frågan om hur många som tidigare varit på Antarktis och minst hälften av alla skrynkliga händer sträcks upp i luften. Det är då jag inser att jag är långtifrån någon avancerad äventyrare och det här är ingen båt för livströtta kryssningspensionärer. De har inte bara varit på Svalbard, de har varit där flera gånger. En man som åker med Hurtigruten för sjunde gången berättar om sin resa runt Svalbard där de såg isbjörnar fem gånger. En annan kvinna som knappt kan gå berättar hisnande historier över både Svalbards snöklädda vidder och Yosemite.

För skojs skull öppnar jag Tinder och drar avståndsreglaget till max, en radie på etthundrasextio kilometer. “Det finns ingen i din närhet”. Dagens mått på avlägsenhet. Mitt mått på frihet.

Vi bjuds på sex rätters Explorer dinner.
Maten håller genomgående hög klass under hela resan.

Kryssar med sikte på framtiden

Det pratas mycket om flygets utsläpp. Men faktum är att stora kryssningsfartyg ofta är ännu värre. Under resan får vi lära oss mycket om hur Hurtigruten jobbar med hållbarhet.

“Talk to, not about, people you meet.” Redan under välkomstmötet går expeditionsteamet igenom saker att tänka på när vi stannar till i de små byarna. Det handlar både om miljö och att inte lämna några fotspår, men också om att visa hänsyn till små arktiska samhällen och främmande kulturer. Varje resa hit med MS Fram är unik, och varje gång väljer man noga ut vilka byar man ska stanna till i för att inte exploatera orörda platser.

Hurtigruten har även tagit bort all engångsplast på alla deras hotell och fartyg, och är först med att bygga hybriddrivna kryssningsfartyg. Det slutgiltiga målet är kort och gott “att driva våra fartyg helt utan utsläpp”.

Äventyr längs med Grönlands sydspets

Why sit in church thinking of skiing, when I can go skiing thinking of god?

Expeditionsteamets ledare Helga om sin passion för äventyr.

Fartyget har sitt eget expeditionsteam som är där för att berätta om platserna vi passerar, och ta den som vill med ut på äventyr i området. Vi stannar till i små grönländska samhällen längs med vägen, paddlar kajak och får en tur bland isberg. Alla våra stopp kommer i separata inlägg, så håll utkik (eller skriv upp dig på min mejllista för att få nys om när nya inlägg kommer).

I små båtar går vi i land längs med vägen.
Paiimut, en av de grönländska byarna vi stannar till vid.
En man bjuder in mig och några av de andra journalisterna till sitt hem.

Tiometersvågor och stormbyar

Dag sex vaknar jag upp av att sakerna på hyttbordet ramlar ned på golvet. Sedan gårdagen är vi på väg ut på öppet hav mot Kanadas kust och vinden har ökat i styrka. Jag som aldrig varit varken sjösjuk eller åksjuk i hela mitt liv kastar mig naivt snabbt in i duschen för att sedan ta mig ned till morgonens föreläsning. Antingen är det min plötsliga aktivitet på tom morgonmage eller vågornas toppar och dalar, men jag kommer inte längre än till korridoren innan jag måste vända för att lägga mig ned igen. Lyckas tillslut ta mig ned för att köpa ett par sjösjukepiller och lyssna på genomgången.

Det känns skönt när en blek Helga berättar att halva expeditionsteamet också ligger sjösjuka. Hon ger sina bästa tips: var aldrig hungrig och ta sjösjuketabletten på morgonen klockan fem för att hinna sova bort den värsta dåsigheten men ändå få maximal effekt i tio timmar.

Vi har ett besök inbokat på kommandobryggan. Här har man panoramautsikt över fören på MS Fram som dyker rakt ned i havet för att sedan bege sig upp emot himlen igen. Vitt skum sköljer över fönsterrutorna och varje gång vi dyker nedåt gör vi det med en kraftig smäll. Kaptenen Ole Johan berättar om när han var med och byggde fartyget i Italien, och så berättar han om de allra värsta vågorna han någonsin varit kapten i: tolv till femton meter. Hjälp tänker jag och är glad över att vågorna än så länge bara är sex meter.

Kommandobryggan på MS Fram.
Ole Johan Andreassen som även varit med och byggt skeppet.

Kaptenen förklarar att vi befinner oss mitt emellan två stormar som nästan når orkanstyrka. Det är horisontalt läge som gäller för de allra flesta av oss resten av dagen. Lyckas ta mig ned till middagen för att hämta bröd och en Coca Cola till mig och en av de andra journalisterna som inte tagit sig ut på hela dygnet. Det ekar tomt i matsalen förutom de ständigt lika proffsiga servitörerna som balanserar den obligatoriska trerättersmiddagen på sina silverbrickor som om ingenting hade hänt, samtidigt som vi andra har svårt att ens pricka stolen när vi ska sätta oss ned.

Min bästa superkraft här i världen är att jag kan somna i princip var som helst. Så jag gör det jag gör bäst: sover mig igenom stormen.

Se, dagen gryr

Morgonen därpå är himlen återigen blå och havet består visserligen av efterdyningar men inte lika aggresiva. Kaptenen berättar att vi som värst under natten haft vågor som nått tio meter och vindbyar som ibland nått en styrka av 31 m/s. Eftersom vi försökt undvika de två större stormarna har vi delvis haft vinden emot oss och ibland har det inte gått snabbare än tre knop.

Det svåra tar tid, det omöjliga lite längre tid.

Fridtjof Nansen, äventyraren som försökte nå Nordpolen med Fram.

Målet är ironiskt nog hela tiden hamnen med det hoppfulla namnet, Hopedale, och det var längesedan jag var så glad över att återse land. I Hopedale slutar min resa med MS Fram och även om jag från början tänkte att sju dagar på ett fartyg skulle vara mer än nog, så är det med stort vemod jag lämnar båten och mina reskamrater.

Äntligen! Land i sikte!

3 användbara appar för dagar på havet

På Facebook kan du följa MS Fram live, just nu befinner sig fartyget på Antarktis.

Mitt fantastiska resesällskap som jag inte ville lämna.

Tack till Hurtigruten för återigen en oförglömlig resa. Detta var en pressresa jag var medbjuden på, men ord, åsikter och bilder är som alltid mina egna.

5 kommentarer

  1. Oj, jag blir alldeles tagen. Dina foton är ju också något extra, liksom den närvaro du förmedlar i både text och bild. TACK!

Write a response

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng
Fantasiresor © Copyright 2018. All rights reserved.
Stäng