Nu har vi tillbringat några dagar på Panagsam beach i Moalboal, badat på White beach, snorklat, utforskat staden, ett flaskmuseum och försökt gå till doktorn. På den så kallade vårdcentralen mimade sköterskorna till Gangnam style när vi kom in genom dörren (ja, den låten är otroligt nog ÄNNU populärare här) och skruvade motvilligt ner volymen för att förklara att doktorn var hemma pga deras christmas party. Men vi kunde prova att gå hem till honom och knacka på.
Panagsam beach har en märklig stämning över sig, potentialen är stor: vattnet superklart, fiskarna tusentals, resorten fina och strandpromenaden ganska mysig. Men allt känns ganska avdankat och öde. Något saknas. Förutom dessa enorma västerländska män med sina unga filippinska kvinnor. Jag saknar Malapascuas oskuldsfullhet.
Diskuterade igår vad som skulle hända 21/12/12 med en ugandian och en filippinare. Tydligen hade mayafolket även förutspått Gangnam styles framgång, så de kanske har rätt även denna gång, tänkte de.
I morgon reser vi vidare för julafton på Siquijor Island. Med reservation för eventuell undergång alltså.
Finta att höra att ni lever. Jag gissar att doktorn aldrig fick några knackningar på sin dörr…
Hoppas vi kan skypa nångång!