Vattenskvalp.
Solsken.
Vattenvågor.
Solsken.
Svalka.
Hetta.
Dåsa.
Inte jobba.
Inga måsten.
Och det jobbigaste på hela dagen är några turister som trycker fram sina rödbrända trynen och blinkar sorgset ”stackars, måste, rädda”. De vill känna sig lite som i böckerna, lite sådär ute-i-naturen-och-räddar-strandsatta-djur-som-sedan-tackar-dem-genom-tillbakalivräddning-när-hajen-ska-tugga.
Jag vill vara en säl.
Ligga i strandkanten och bara höra vågorna klucka, känna solen steka och då och då bli avsvalkad av en salt våg som sköljer över kroppen.
Vi såg en säl idag.
Den verkade död.
Sen skrek den.
