Att göra i Samarkand, Buchara och Tasjkent i Uzbekistan

I april reste jag runt i Uzbekistan i tio dagar. Först åkte jag tåg längs med Sidenvägen och besökte städerna Tasjkent, Buchara och Samarkand tillsammans med resebloggkollegan Katarina. Tre dagar senare mötte vi upp Johnny, även han resebloggare och reseguide, för mer äventyrliga utflykter till Aralsjön och Ferganadalen. Mer om utflykterna finns i separata inlägg, här tänkte jag berätta lite mer om vad vi gjorde i de tre städerna; Tasjkent, Buchara och Samarkand.

>> Läs mer om hur det var att åka tåg i Uzbekistan och att ta sig mellan städerna

Tasjkent – det moderna uzbekiska vardagslivets teaterscen

Tasjkent – Uzbekistans huvudstad – är både den första och sista staden vi besöker under resan. Här spenderar jag och Katarina våra första timmar i landet innan vi tar tåget vidare till Buchara, för att sedan komma tillbaka några dagar senare för ytterligare ett dygn här tillsammans med Johnny. Om du googlar på städer att besöka i Uzbekistan så brukar de vanligaste tipsen vara Buchara, Samarkand och Khiva. Men vi har lyssnat på Johnnys tips om att ge huvudstaden Tasjkent en chans, och det är vi glada för redan efter bara några timmar här.

Tasjkent är vardagsliv, unga människor, rena gator, färgglada tulpaner på rad, vakter i varje gatuhörn, moderna kaféer, gröna parker och sovjetisk arkitektur. Tasjkent är gammal och ung på samma gång. Staden har anor från 4000-talet f.Kr men drabbades år 1966 av en jordbävning som förstörde stora delar av staden och sedan har den byggts upp av Sovjetunionen (som man då tillhörde) i modern sovjetisk stil. Det gör att den skiljer sig ganska mycket från Buchara och Samarkand och blir en kul stad att kombinera de äldre turistmetropolerna med!

1. Luncha på Yest’ Poyest’ nära tågstationen

Efter att ha låst in vårt bagage på tågstationen i Tasjkent promenerar vi planlöst längs med gatan Taras Shevchenko som går rakt fram från stationens huvudentré. Jag förundras över hur grönt och rent det är. Vi är på jakt efter någonstans att äta och hittar ganska snart restaurangen Yest’ Poyest’. Jag lyckas inte göra mig särskilt förstådd men efter lite gestikulerande har jag beställt vad jag åtminstone tror är borsjtj (rysk rödbetssoppa), piroger, omeletter, någon bulgur-liknande röra och två hjärtformad bulle med vallmofrön på. Priset för hela kalaset? 20 sek per person inklusive ett glas saft (som smakar typ fikon?). Det är gott, det är fräscht, och det är praktiskt nära tågstationen. Tips alltså om du också ska ta tåget vidare.

2. Ät enhörningsglass på Plombir glassbar

Efter att ha strosat vidare på Taras Shevchenko och sedan tagit av på en bakgata hittar vi glassbutiken Plombir glassbar. Den lilla uteserveringen ser ut som tagen ur någons Instagram-flöde omringad av gröna lummiga träd och en knallrosa fasad. Vi köper varsin enhörningsglass och strosar vidare. Smaken är ungefär som man förväntar sig av en extremt färgglad glass. Glasskiosken är värt ett besök på grund av gulligheten – inte smaksensationen.

3. Shoppa på Tasjkents Broadway: Sayilgoh

I Tasjkent finns en gata som i folkmun kallas för Broadway. Längs med gatan, som egentligen heter egentligen Sayilgoh, samlas gatuförsäljare, foodtrucks och konstnärer. Det är även här du hittar de dyrare modebutikerna. En livfull gata som du kan strosa längs med länge och bara titta på saker. Hade det inte varit för den där fågeln som misstar mitt hår för en toalettstol så hade jag kunnat strosa här hela dagen. Blir sugen på både en skrivmaskin och en gullig foodtruck som har mitt namn på taket.

4. Besök restaurangen Ogni Tashkenta i 60-tals diner-stil

Precis intill Navoi-teatern hittar vi restaurangen och kaféet Ogni Tashkenta. En modern restaurang inredd i 60-tals stil med lite diner-känsla över det hela. Här är priserna högre än på många andra ställen i Uzbekistan, men om du är sugen på fräsch mat och god cappuccino (som verkligen inte växer på träd annars) så är det definitivt värt ett besök. Vi gillar det så mycket att vi både äter lunch, och sedan middag här. Stället har även så bra wifi att jag dessutom kommer tillbaka hit för att jobba ett par timmar i sällskap av en gigantisk äppelkaka – och ja ytterligare en cappuccino förstås.

5. Gå på balett på Navoi-teatern

Ett måste om du befinner dig i Tasjkent är enligt mig att gå på någon föreställning på Navoi-teatern. Där visas operor och balettföreställningar och vi har lyckats pricka in en premiärkväll just när vi är där. Det är en föreställning av baletten La Bayadère som har premiär och som tur är finns det biljetter trots att vi köper dem i luckan utanför huvudentrén tidigare samma dag.

Själva baletten är ömsom smäktande, ömsom pampig. Kanske inte det vackraste jag någonsin hört, men de spektakulära kostymerna och scenografin är värd besöket i sig. Berättelsen utspelar sig i Indien på 1800-talet och det är färggranna djungeldanser, vackra palats, dimmiga Himalaya-berg i fjärran och månskensnatt. Gillar du inte balett alls så går du istället för att spana in den uzbekiska balettpubliken, dricka ett glas bubbel under kristallkronorna i pausen, och få sitta i den vackra teatersalen en stund.

6. Missa inte: tunnelbanestationerna i Tasjkent

Att åka tunnelbana i Tasjkent är en upplevelse i sig. Tunnelbanestationerna byggdes under tiden man tillhörde Sovjetunionen och precis som i Stockholm så är varje station utsmyckad enligt olika teman. Vi hinner inte se så många, men Johnny visar oss en av favoriterna, stationen Kosmonavtlar. Stationens tema är Sovjetunionens rymdprogram och i taket lyser vintergatan och på väggarna hänger bilder på kända sovjetiska kosmonauter. För att åka tunnelbana köper man en liten polett som sedan stoppas ned i ett hål för att öppna spärrarna. Johnny berättar att det fram till för bara ett par år sedan var förbjudet att fotografera nere i tunnelbanan. Som tur är är det numera tillåtet.

>> Lästips: Johnnys inlägg om tunnelbanan i Tasjkent

>> Läs mer om var vi bor under resan

Buchara – folkligt och historiskt på samma gång

Buchara är ljusa sandtoner, turkosa inslag och ibland ett stänk av klarrött. Det är beigea byggnader med låg takhöjd varvat med de mest pampiga och välutsmyckade byggnadskomplexen jag någonsin sett. Hela stadens historiska centrum är listat som ett världsarv enligt UNESCO och det är inte svårt att förstå. Men även om det rent teoretiskt är ungefär som att gå runt i ett levande museum så upplever jag det långtifrån så turistigt som till exempel Dubrovnik eller för den delen: grannen Samarkand.

1. Besök den gamla madrassan Chor Minor

Chor Minor är en gammal madrassa, koranskola, som numera används som turistattraktion. Byggnaden är liten i jämförelse med sina enorma kompisar närmare centrum, men har sin charm med sina fyra torn doppade i turkos mosaik. Inuti byggnaden säljs sidentyger och färgglada sjalar och om du betalar några kronor så får du gå upp på taket varifrån du sedan har utsikt över staden. Vi köper en kaffe och några honungsdrypande nöt-bars från kvinnorna som har marknad precis intill Chor Minor och insuper ett Buchara som just håller på att vakna. En bra start att börja Buchara-dagen här för att sedan vandra dig inåt centrum.

2. Strosa i det frodiga och folkliga kvartere Labi-hauz

Labi-hauz är ett område mitt i Buchara byggt runt en stor grön damm med fontän kantad av uteserveringar och flera vackra byggnader. Här står bland annat Bucharas största madrassa vackert utsmyckad med den för landet så klassiska blåturkosa mosaiken. Det är även här min och Katarinas karriär som mobilmodeller börjar. Det är som om ryktet sprider sig. Vissa bara knäpper en sned selfie för att springa fnittrande därifrån, medan andra försöker utbyta några engelska ord med oss. När barnen börjar bytas ut mot alltför många vuxna ursäktar vi oss för att slå oss ned en stund på en av uteserveringarna med varsin öl. Runtomkring oss dricker man te ur vackert blå-guld-mönstrad servis eller spelar backgammon i skuggan av ett träd.

3. Besök Magoki Attori – Bucharas äldsta moské

I anslutning till området Labi-Hauz ligger stadens äldsta moské, Magoki Attori, med anor från början av 1000-talet. Idag används moskén som museum för mattor. Vi tar bara en snabb titt in här, men en plats att känna historiens vingslag på – och om du är intresserad av mattor säkert värd ett museibesök.

4. Shoppa i basarerna Toqi Sarrofon Bazaar och Toqi Telpak Furushon Bazaar

Från Labi-Hauz och längs med vägen mot nästa turistattraktion, Poi Kanan, passerar du basarerna Toqi Sarrofon Bazaar och Toqi Telpak Furushon Bazaar. På bilderna nedan blandas dessa två basarer med mindre basarer vi passerar som jag ärligt talat inte vet vad de heter. Men sammanfattningsvis kan jag säga: du kommer inte missa chansen till basarshopping om det är det du vill.

På basarerna varvas djupt röda mattor med turkosa i silke, antika kimonos tillverkade av gyllene sidentråd med färgglada sjalar och musikinstrument. Katarina köper en väska och jag en bordsduk designad och handmålad i traditionellt uzbekiskt mönster av en ung kvinna och hennes mamma. Vi inser senare att vi betalat överpris men den färgglada duken som numera pryder middagsbordet i gotlandshuset får gärna kosta 150 sek för mig. Saker man lärt sig värdesätta med åldern (och bättre egen ekonomi förstås).

5. Ta en basarpaus på Silk road tea house

Efter att ha tagit oss igenom sista basarområdet gläntar vi på dörren in till det som heter Silk road tea house. Enbart namnet har fått oss att gå hit. Basarsorlet stängs ute av de tunga dörrarna och den lugna musiken som spelas i högtalarna bidrar till känslan av att befinna sig i en oas ute i öknen. Här serveras vi kardemummakaffe och äter silk road confection bestående av pistagegodis, kanderat socker och sesamkakor. För att dra ut på pausen ytterligare beställer vi in ännu en kopp kardemummakaffe att sörpla på en stund till.

6. Förundras över Poi kalan-komplexet

I anslutning till Lyabi-hauz ligger det enorma byggnadskomplexet Poi kalan. Som ett torg omgivet av dels en fyrtiofem meter hög minaret, Kalan, även kallad ”dödens minaret” eftersom det var härifrån man förr slängde ut fiender till Emiren och andra oliksinnade. Här ryms även Kalan-moskén och madrassen Miri arab. En plats som brukar beskrivas som Bucharas motsvarighet till Samarkands Registan – med andra ord den mest turistiga platsen, men även ett absolut måste.

7. Hör historiens vingslag i Arken

En kort promenad vidare från Poi kalan ligger Bucharas gigantiska befästning, Ark. En byggnad som byggdes på 400-talet och sedan har använts för att avskräcka anfallare och skydda staden ända fram till år 1920. Idag utgör befästningen ett gigantiskt museum väl värt ett besök även för den som inte gillar historielektioner men vackra och spännande platser. Inträdet kostar ca 15 sek och köpes på plats.

>> Så här bor vi under vår resa i Buchara

Samarkand – sagornas, poeternas och drömmarnas stad

Den mytomspunna staden. Du har säkert sett en stad beskrivas med orden förut. Det används alltför ofta i resereklam-sammanhang, och jag har antagligen gjort mig själv skyldig både en och tre gånger här i bloggen. Men är det EN stad där ”mytomspunnen” faktiskt känns som en relevant beskrivning, ett måste – ja till och med som ursprunget till hela ordet självt – så är det Samarkand. Sagornas, poeternas och drömmarnas stad.

Samarkand har förstörts av både Alexander den Store och Djingis Kahn och regerats av den turk-mongoliske krigsherren Timur Lenk. Under många år var staden Persiens huvudstad och en viktig handelsplats vid sidenvägen. Här finns historia i varje gatuhörn, både rivande grym och flämtande vacker. En stad som samlar alltfler turister, men låt dem inte avskräcka dig från att komma hit. Det ÄR svårt, jag skulle säga omöjligt, att tävla med Registan.

Jag och Katarina börjar som vanligt vår upptäckardag med morgonkaffe för att andas in turiststråket innan det vaknar till liv, den här gången på Samarkand art house café med den pampiga moskén Bibi khanym i bakgrunden.

1. Besök moskén Hazrat khizr

Kanske är det för att vi är trötta efter flera dagar på resande fot, eller så är det bara ett bevis på vår förkärlek för att strosa på nya platser utan plan men gärna med många fotostopp. För vi spenderar nästan en halv dag vid Hazrat khizr-moskén och den intilliggande begravningsplatsen utan att lyckas ta oss till Shahi zinda som vi egentligen har som mål. Men moskén är vacker och några blyga pojkar låter oss klättra upp i ett torn för att kika på staden från ovan. Istället för de urgamla gravarna vid Shahi zinda som vi alltså missar helt, så strosar vi runt bland modernare gravstenarna vid moskén. Fascineras över hur varje gravsten har ett inristat porträtt av den döda, det verkar vara vanligt här.

2. Luncha som en local

Johnny har tipsat oss om ett område med många restauranger så vi går ditåt. Och vi går och vi går utan att se en enda restaurang. Tillslut är vi så hungriga att vi kliver in på första ställe som åtminstone ser ut som en restaurang. ”Food?” frågar vi andfått. ”Yes upstairs”.

Vi är eventuellt de första turisterna som hittat hit förut, åtminstone de enda för tillfället. Vi placeras vid ett bord mitt i salen och man tittar nyfiket på oss. I vanlig ordning är det något av en gissningslek när vi plockar på oss olika rätter på vår bricka, när vi ska betala skakar kassörskan bara på huvudet och ler, ”You are our guests”. Efter ett tag kommer en man med några extra rätter, en sallad och någon traditionell yoghurtsoppa. Och en stund senare dyker han upp med ett fat fullt av bakverk och en handskriven lapp:

Welcome to our Samarkand. We will be happy if you leave a good review about our city. Turobov Shohruh

Tyvärr kan jag inte säga exakt vad stället heter (kanske Turobov Shohruh?) men det är egentligen inte det viktiga här. Själva tipset är att våga sig utanför turiststråken i Samarkand och att faktiskt våga känna sig som den där utomjordingen som landat på en annan planet. Det gör en ödmjuk inför mycket, och framför allt stärker det känslan av att människor i grunden är goda varelser som vill väl oavsett var på jorden du befinner dig (förhoppningsvis en självklarhet för dig, men uppenbart inte för alla).

3. ”Wow”:a på torget Registan

Torget Registan är mer än magnifikt. Det är så enormt att det både är svårt att ta in själv och att fånga i kameran. Jag varvar avancerade försök att hitta fotovinklar, med att bara stå och glo hänförd inför mäktigheten. Där är tinnar, torn, kupoler och valv. Mosaik som skiftar i blå och turkosa toner mot den persikofärgade bakgrunden för att inte tala om den guldiga mosaiken inuti. Och så dessa fantastiska innergårdar med små grönskande oaser.

”Akta huvudet, välkommen in” hör vi någon säga – den första svenskan vi hört under hela resan. Det är en av butiksägarna till en av souvenirbutikerna som finns på innergårdarna. Vi blir så överraskade att vi gör som han säger, aktar huvudet och går in. Därinne får vi en kort historielektion av uzbekiskt broderi, mannen och hans fru visar upp bilder från deras resa till Wien tidigare i år där de fått följa med som representant för ambassaden för att visa upp just uzbekiskt hantverk. Han spelar även upp en hel scen där han pratar flytande fraser på minst sju olika språk. ”Du måste vara väldigt språkbegåvad” konstaterar vi men han svarar snabbt: ”No it’s just about cash”. Något vi är ett levande bevis på eftersom Katarina snart har köpt en antik kimono av honom.

Om du vill läsa mer om hur vi tog oss runt under resan i Uzbekistan och var vi bodde i de olika städerna – läs i så fall mitt andra inlägg om att resa med tåg längs med Sidenvägen.