Efter ett kargt landskap hittade vägen sig ner mot havet och Paradise Beach eller Ninety Mile Beach på Australiens sydkust. Och stranden gjorde helt klart skäl för sitt namn. Etthundrafyrtiofyra kilometer roströdgul sandstrand som bredde ut sig längs med ett mörkt turkost hav. Inte en människa och havet som fräste ut sina skummande vita vågor över stranden. Solnedgången färgade molnen i pärlemo. Där sov vi en natt, jag, Magda och EN sovsäck i en svinkall baklucka. På vår morgonpromenad längs med stranden dagen därpå stötte vi plötsligt på en stor svart klump. Inte förrän vi var nästan framme färstod vi var det var: ett sjölejon som argt över att vi stört honom vankade ner i havets brusande vågor.
Efter det Snowy Mountains – Australiens alper och Kosciuszko – Australiens högsta berg (2,228 moh). Där vandrade vi i fjälllandskap med porlande bäckar, torra slätter, fjälltoppar, kristallklar luft och silverskogar (en stor skogsbrand härjade här 2003 och lämnade efter sig trädskelett som skiftar i silver).
Sedan lämnade vi in bilen i Sydney. Då hade vi på vår Australien roadtrip kört ettusenfemtio mil sedan vi för fem veckor sedan hyrde bil i Darwin.