I lördags var vi på disco. Vi och resten av Malapascuas lokalbefolkning. Efter en vandring på mörka slingrande stigar och sicksackande mellan skjulen (förstår inte hur de hittar här, det finns ingen logik, skjulen ligger huller om buller, knappt några lampor, inga vägar eller namn) kom vi fram till ”lokalen”. På en basketplan precis utanför en kyrka dansade barn och gamla till Gangnam Style på högsta volym och uppe på en storbildsskärm visades dansgolvet. Det tog inte lång tid så var vi det permanent inzoomade dansnumret på skärmen. En dansant 70-årig dam i viga trikåer och rosa gympadojor insåg snart detta, och eftersom hon gärna ville se sig själv på skärmen körde hon igång ett danspass med mig i högsta tempo. Hon gjorde moves:en och så var det meningen att jag skulle följa efter. Med jämna mellanrun körde hon en high five för att vara säker på att jag inte skulle gå därifrån, eller för den delen kameran.
Efter tio dagar i paradiset har vi nu lämnat Malapascua för en mer turistig destination: Moalboal på Cebu Island. Resan dit var i vanlig ordning lång och full av obekväma färdmedel, däribland en buss fylld till bristningsgränsen med folk, lök och diverse skrikande kakförsäljare.
Ja hej igen, den dansen skulle jag velat se, men det besannar mina ord det är aldrigi för sen att dansa, skönt!! Ha det i värmen, vi halkar runt i snö och is i Helsinki,har fått köpa både mössa o vantar för att inte frysa ihjäl,men värmer oss på fazers kaffe,hälsningar mikaela
Ni verkar ha det alldeles förträffligt, enda dansen här blir runt julgran och hoppandes och dansandes av ilska pga av plogbilens överjävliga snövallsbyggande! Kram till er alla…
Resbloggen önskas en god jul och ett stort tack för alla berättelser, intryck, beskrivningar, goda tips för framtida resäventyr för andra m.m.