Mangoshakes, bananpannkaka och färska fiskar. Vi, som man så svävande önskar folk, har det!
Bland råmande kossor och brunstiga tuppar bor vi i en hydda med plats för tre. Sea Breeze som stället heter drivs av en filippinsk familj och eftersom vi är deras enda gäster känns det snarare som vi är avlägsna släktingar på besök än turister.
Vattnet är 28 grader och luften minst 30 och fuktig – 24/7, även på jul. Till Alona Beach kommer man för att dyka eller hänga med sin just byxmyndiga filippinska. Här anses dykningen vara i världsklass. Magda dök en dag och jag flöt omkring på ytan med snorkel. Ett blått akvarium fyllt av Nemos, koraller och koboltblå sjöstjärnor. Här skulle man kunna håva ihop till en hel guldfiskmarknad på tio minuter om man var lika känslomässigt befriad som zooägarna i Hongkong. Vackrast var luftbubblorna som Magda och hennes dykguide släppte iväg från havets botten – som undervattensfyrverkerier med glitter!
Stranden är kritvit men full av restauranger och bungalows. Att bli överfallen av försäljare är i vanlig ordning vardagsmat, men till min förvåning nöjer sig dessa med ett ”maybe later”.
– Massage M’am?
– No thanks.
– What about manicure M’am?
– Noooo…
– Island hopping, M’am?
– Gaaah… Maybe later!
– Ok M’am, maybe later.
Och sedan blir de liksom tysta. Jag blir lika chockad varje gång. Ska trycka upp ett helt supporterkit med ”maybe later”. Sälja t-shirts. Konkurrera ut Carpe Diem på sovrumsväggarna.
På kvällen förvandlas Alona Beach till en romantisk komedi (eller tragedi, beror lite på) med ljusslingor, rykande barbeque och blödiga trubadurer. Det är mysigt för det mesta!
Idag har vi åkt en riktig turisttur. För 2000 filippinska pesos fick vi en privatchaufför som körde oss runt på Bohol. Vi började med att låta honom köra oss till immigration office i Tagbilaran för att fixa förlängt visa. Sedan Chocolate Hills. Ett landskap med spetsiga kullar som under torrperiod är chokladbruna, de ”fyndiga” kallar dem kvinnobröst. Vi hälsade på världens minsta primat (apa) Tarsier. Liten som en knytnäve satt den fastklamrad i träden med sina långa fingrar, råttliknande svans och ögon stora som femtioöringar. Mest sov den. Som en minikoala typ. Turen avslutades med lunchbuffé på en flottliknande båt i en flod som enligt photoshop var knallturkos men i mina ögon bajsbrun. Flotten hade en egen trubadur. Trubaduren hade en egen repertoar. En blödiga balladerrepertoar. Det var mysigt för det mesta!
I morgon beger vi oss av till ön Malapascua för att möta upp Mindymyggan och Flurin.
Du skriver så himla bra Sofia! Fortsätt, läser med spänning och kan för en stund vara i Asien, för att abrupt vakna upp i typ Järna a’la Nordpolen! Suck!
Du skrivet så himlans bra och målande!! Fortsätt, älskar att för en stund hamna i Asiens färger, lukter, människor o ljud, för att abrupt vakna upp i Järna numera lilla Nordpolen! Kram
Roligt att läsa! Undrar bara: Märker ni ingenting av tyfonens efterverkningar? I våra tidningar står om 475 döda och en kvarts miljon hemlösa. Är det i en helt annan del av landet?
Kan inte låta bli att kommentera trots att båda tidigare kommenterare haft ungefär samma kommentarer som jag tänkte formulera på mitt sätt. Nu behöver jag bara säga ”fortsätt att skriva det är så spännande att få ta del av färd och upplevelser”. Lycka till med överresan till nästa ö. Har förstått att Ni klarar vilken biljettklass som hellst.
Tack för alla fina kommentarer! Vi läser allt härifrån beachen:-) Vi har inte märkt av tyfonen alls förutom det jag redan skrivit om. Det var som värst i Mindanao vilket var ön under oss. Hos oss var det inga evakueringar eller döda. Så himla skönt! Fortsätt kommentera, ni gör halva bloggen!
Bra att veta att kommentarer är önskvärda även om det känns som att man i bland kommenterar andra kommenterares kommentarer. (Kan användas som talövning vid svårigheter att uttala k-kombinationer)
Skönt att få bekräftat att Ni valt rätt ö för studier av tyfonens framfart med säkerhetsavstånd. Fortsätt resandet och världsutforskandet med den hållningen. Lycka till på fortsatta färden. Nu åker vi till Budapest och tar ett svavelbad en dag eller två. Ha det!!
Vilken dramatisk härlig resa. Roligt att läsa om allt ni är med om och upplever långt ifrån snö och kyla här i landet.