Jag har resor som jag inte ens hunnit blogga om. Min resa till Brescia, Bergamo och Comosjön förra våren är en sådan. Men här kommer äntligen några minnen från Brescia – en av alla dessa italienska städer jag skulle kunna spendera resten av våren (livet?) i.
Tanken var från början att det skulle bli en solo-resa, men det blev tillslut en semi-solo-resa. När jag satt hemma, sjukt ressugen, och spanade in flygresor till Milano så visade det sig att min pappa som är violinist skulle befinna sig ungefär där precis då med sin orkester. Så sagt och gjort. Jag tog planet till Milano, hoppade på tåget till Brescia och flyttade in i hans hotellrum. Praktiskt liksom.
Största delen av dagarna var jag dock själv och strosade runt i gränderna. Italien på våren. Vet knappt om det finns något bättre, va? Gelato, fontäner, fruktlådor som ställs ut på den sopade trottoaren, lemonad i skuggan på det lugna torget, en espresso till fots i någon bardisk, italienskan som smeker genom gränderna.
Trots sina gränder och pastelliga hus på sina ställen, så är Brescia en ganska stor stad med nästan tvåhundratusen invånare. Den är omgiven av industrier vilket gör att den ibland får ett oförskämt dåligt rykte. Men själva stadskärnan är fylld med enorma basilikor och mysiga kvarter att strosa i.
Är man med sin pappa på turné så måste man så klart gå på konserten också. Det var jag och Brescias övre medelklass. Men heja Chamber Orchestra of Europe! De fick stående ovationer. Fint!
Vi gick på utflykt och besteg en av kullarna som omger staden. På toppen hittade vi borgen Castello di Brescia, frodiga parker och magnifika utsiktsplatser. Helt klart värt en halvdagsutflykt!
Orkesterns nästa turnéstopp var sedan Bergamo, så jag bestämde mig för att packa ner mig själv i pappas kappsäck och följa med dit också. Mer om det och Comosjön i kommande inlägg.
Älskade Italien! Härligt att turnera med pappsen.
Ja verkligen 🙂