Shanghai brukar kallas för östens Paris – och det med rätta. Här är det fullt liv dagarna i ända. Lyxgallerior och skyskrapor och shopping och ännu mera shopping. Plötsligt börjar jag förstå beggreppet kinesmyller. För till skillnad från Beijing som var enormt och öde har Shanghai både tempo och liv.
Vi har sett The Bund, Pudong, shoppat (oundvikligt) och åkt upp till Sky Bar på 47:e våningen i ett lyxigt Radissonhotell (för att snabbt åka ner igen efter en titt i en alldeles för exklusiv meny).
En morgon gick Sunniva, Diana och jag upp tidigt för att tillsammans med en svensk kille vi träffat, kolla på när kineserna får sin dagliga dos av Qigong (eller liknande…). Även om klockan bara var runt 6 på morgonen kryllade hela parken av morgonpigga kineser – de flesta äldre. Vissa gjorde Qigong i grupper andra stod själva vid något träd och utövade sina rörelser. Vi ställde oss diskret bakom en grupp och försökte hänga med. Det tog inte lång tid så släpades vi längst fram i klungan. Man tittade roat på oss när vi klumpigt försökte hänga efter deras långsamma rörelser och höga benlyft. De gamla, gråhåriga kinesgummorna svängde benen med sådan vigualitet och med sådan balans att man kände sig som en stel järnstaty i jämförelse.
Idag har jag postat hem alla ylleunderställ, tjocktröjor och sovsäcken. Det vill säga inte mindre än sex kilo av min packning som ska skeppas hem till Sverige under åtta veckor.
Förresten: Vad kul det är med alla kommentarer! Vi är väldigt dåliga på att kommentera tillbaka men läser allt gladeligen!!! Fortsätt! Och: fler bilder ska komma. Men internet är väldigt segt. Blir kanske en bonus grej när vi kommit hem igen: ”Läs bloggen – nu med bilder!”.
Hej, alla österlandsresenärer. Ni börjar att bli riktiga storstads specialister. Tur att det finns parker också så att Ni inte hela tiden behöver befinna Er på 47de våningen och tur att menyerna är saltade på samma 47de våning så att Ni snabbt kommer ner på jorden igen och till prisnivåer som jag förmodar passar Er reskassa bättre.
Er vidare resa låter spännande inklusive den lite vågade delningen av gruppen. Tack vare mobiler och andra moderna tekniska påfund så lär det vara minimal risk för att Ni inte skall hitta varandra igen. Lycka till med fortsättningen önskar Marcus.