Efter våra badlånga dagar i kroatiska Hvar hoppade vi återigen på en av de skumpiga bussarna för att ta oss ännu mer söderut i Dalmatien, med Dubrovnik i sikte. Resan längs med den Adriatiska havskusten från Split var ögongodis rakt igenom. Jag som hade tänkt passa på att sova fick inte en lugn stund där jag kastade mig fram och tillbaka mellan bussens vänstra och högra sida i hopp om att lyckas fånga något av dessa delikata landskap. Stressigt värre måste jag erkänna.
För att komma till Dubrovnik måste man passera Bosnien och Hercegovina. Det handlar om ett par kilometers landremsa som fortfarande tillhör Bosnien, den allra vackraste biten tror jag faktiskt!
Det är framför allt för den gamla staden, Stari Grad, som man åker till Dubrovnik. Den påminner till viss del om Visby med sin medeltida ringmur, kullerstensgränder och prunkande spaljéer. Här blandas romantik à la Lady & Lufsen på Tonys restaurang med skärrande krigshistorier. Historiskt sett har staden funnits sedan 600-talet men under de Jugoslaviska krigen på 90-talet blev den hårt beskjuten. Idag har man återställt allt till originalutseende vilket gör att det känns som att vandra runt i ett levande museum.
Dubrovnik är en perfekt höst- och vårweekend konstaterade vi och tog oss flämtande ut till den intilliggande ön Lokrum istället. Där klippbadade vi i den knappt svalkande turkosa härligheten. Tydligen var det på Lokrum som Richard Lejonhjärta var skeppsbruten.
Vi vandrade runt i den botaniska trädgården, försökte fota påfågelbäbisar och letade efter påfågelfjädrar att ta hem. Tyvärr var det alltid någon amerikansk turist som stegade fram och norpade alla fjädrar framför oss.
Finns det något godare än en kall öl, lite jordnötter och utsikt över ett glittrande hett hav? Retorisk fråga, svar nej. Så vi begav oss till baren Café Buza för att svalka även vår inre sida.
I gränderna kan man vandra runt hur länge som helst, titta på små fontäner, tvätt som hänger på linor tvärs över, gulliga kattungar som försöker svalka sig i skuggan, violinspelande kvartersmusiker, äta glass i stora lass.
Till vänster ser ni vår utsikt från vår balkong där vi bodde. Vi bokade denna lägenhet i sista minuten via Airbnb och bodde mycket fräscht och relativt billigt, Dubrovnik är dyrt i jämfört med resterande Kroatien. Tyvärr har denna vidunderliga utsikt även sin negativa sida: trappstegen det tog att nå den. Herregud. Så utmattande. Till höger är mitt försök att jämna ut genusklyftorna när det kommer till nakna kissande statyer. Är SÅ trött på alla penisstatyer. Denna bör ses som en raritet i sammanhanget.
Lost in a moment, sammanfattar ganska bra vår snabbvisit till denna Adriatiska pärla.
Men gud vad härligt ni verkar ha haft det! Att jag inte hängde på känner jag nu spontant.. Bilderna är fantastiska!
Tack 🙂 Fast det här var inte del av bloggresan utan en resa jag gjorde med min pojkvän i somras. Men hade varit kul hur som helst 😉
Efter denna läsning och inte minst bilderna så känner jag starkt för ett återbesök i Dubrovnick. Senaste visit var 1967 i juni, en klassresa. Varmt som katten, vi (jag) brände juni bleka skinnet.
Wow! Undrar hur du skulle uppleva det nu, nästan 50 år senare..
Underbara bilder – nästa sommar kanske?! 😉
Tack! Det tycker jag 😉
Jadu, den här skildringen gör definitivt att jag kommer att boka min efterlängtade Kroatienresa framöver. Min syrra är just ju i Kroatien i en stad som heter Krk, bara namnet gör att jag måste åka dit!
Åh jag veeet! Den staden verkar fantastico! Go go:-)
Underbar skildring och jättefina bilder dessutom! 😉 Jag hoppas du har en riktigt fin helg!
Taack vad glad jag blir!
Underbara bilder och inspirerande guide till staden, Sofia! Kommer också länka till denna när jag skriver ihop en liten guide till resten av resgänget inför resan. Hur lång tid tar det att åka ut till Lokrum och vart utgår båtarna ifrån? Var ön värt ett besök? //marina