I sju veckor har vi levt i symbios med varandra – ätit, sovit, klagat, njutit. När vi kommer vandrandes med våra bamseryggsäckar ser vi ut som sex pladdrande sköldpaddor som tänker inta staden – det är svårt att smälta in i omgivningen liksom. Men nu är det slut med det. Nu åker Magda och Mindy till Bangkok, Thailand och vi andra flyger till Kuala Lumpur i Malaysia. Och det känns konstigt. Tomt. Som om det saknas tvåsjättedelar av en själv. Men på julafton ska vi återförenas på Balis strand. En solstol, en palm, en drink och julsånger ifrån Ipoden.
Från Malaysia ska vi alltså båtluffa oss fram genom Indonesien (Sumatra, Java, Kalimantan, Bali och Lombok). Sedan är planen att flyga till Australien och hyra en bil. Luffa runt där, kanske ta sig till Nya Zealand och jobba på plocka-frukt-odling. Eller ta tåg i USA från San Francisco-Chicago-New York och båtcruisa över Atlanten. Eller sola i banankjolar på Hawai. Eller…
Alltså ideer har vi inte ont om. Det är bara pengapungen som inte är oändligt djup.
