Att komma till Mongoliet var som att komma till Rysslands totala motsats. Söta mongoler plirade med sina små ögon och drog på sina smala munnar så de släta, bulliga, rödrosiga kinderna bullade sig ännu mer. Alla hade något vänligt och nyfiket i sitt ansikte. Och trots den skraltiga engelskan är alla villiga att hjälpa till. Människor frågade om hjälp innan vi ens hunnit be om det.
Trehundratusen tugris tog jag ut ur bankomaten. En konstig känsla att knappa in så många nollor. Men det är bara runt ettusenåttahundra kronor och allt vad vår femdagarstur med jeep kommer att kosta.
Mongoliet är 3,5 gånger så stort som Sverige till ytan men har bara cirka 1/4 så många invånare, varav en miljon bor i huvudstaden Ulan Bator. Och hälften av huvudstadens invånare bor fortfarande i jurtor – mongoliska tält.
Häftigt att få direktrapport från Mongoliet, ett stort land med få innevånare som jag inte har mycket kunskap om. Men vänliga är de upplever Ni och nu är Ni mitt ibland dem, ute på äventyr. Lycka till med allt.
Marcus