Lofoten – en verklig saga

Vi hoppar av MS Nordkapp i Hurtigrutens hemhamn Stormarknes strax innan solnedgången. Skyndar i våra enorma låneoveraller och flytvästar och sätter oss som packade sillar i en liten gummibåt. Det är jag och de andra åtta journalisterna på pressresa med Hurtigruten längs med Norges kust. Vi är vid vad som, åtminstone för mig, är resans höjdpunkt: Lofoten. Äntligen ska jag få se en glimt av denna omtalade plats. Som paradiset har jag hört. Jag är tveksam. Finns ens paradiset?

Vi hinner bara runda första udden. Där var det. Paradiset. Som en overklighet inlindad i varmgula solstrålar. Jag kisar, inte bara för solen som bländar, utan för att jag inte riktigt vill öppna ögonen helt. Det kanske ändå bara är en dröm? Jag vill inte vakna.

Miljonärer i Skrova

Vi tar en sväng in i en av de små byarna som ligger ute i havsbandet. Skrova. Ett samhälle där det både finns ett hotell och en ljugarbänk för miljonärer. Det står så: millionärbänken. Guiden berättar att i Skrova bor det flest miljonärer fördelat på antalet invånare. Jag tänker att solnedgångarna är det som gör dem rikast och undrar om där finns många singlar, men säger det inte högt. Tror jag. Tills någon frågor om jag är sugen på att flytta dit. Just där och då vill jag inget hellre.

I Skrova är det ont om utmark och de flesta husen ligger tätt tillsammans inne i fiskeläget och på holmarna runt omkring. Ön badar ständigt i havsljus (dygnet runt ungefär från maj till september) och när vi kommer fräsande in i viken med ribbåten är Aasjordgården det första vi får syn på. Det står på pålar på den lilla Risholmen, med vatten på tre sidor, och är det naturliga blickfånget för alla som kommer inseglande.
Citat ur den prisbelönade ”Havsboken (eller konsten att fånga en jättehaj från en gummibåt på ett stort hav genom fyra årstider)” av Morten A Strøksnes som skrev boken från just Skrova.

Den mytomspunna Trollfjorden

Öppningen in till Trollfjorden är magnifik i sig, kantad av mjukt taggiga berg. Trollfjorden är en mytomspunnen plats som agerat inspiration till många norska författare och konstnärer. Här sover trollen bakom stenarna och älvorna dansar om natten.

Svolvær – mikrobryggeri och sopkonst

Svolvær är Lofotens kanske viktigaste handelscentrum. Det är också en plats som lockat många konstnärer, framför allt för det vackra sköra ljuset. Och jag förstår dem, konstnärerna. Ljuset är något särskilt här ute. Men det är inte för ljuset vi går iland i Svolvær, det är för ett besök på deras lokala mikrobryggeri: Lofotpils.

Man skulle kunna inbilla sig att tiden här ute vid havsbandet skulle stå stilla. Att det på något sätt skulle vara mindre modernt. Men istället är det här framtiden finns. Här producerar man lokalt och hållbart. Lofotpils är bara ett av alla exempel. Ett annat är eko-projektet Hesje skapad av konstnären Lise Wulff som är ett samarbete med Hurtigruten. För att belysa hur mycket plast våra hav består av har man hängt upp all plast som Hurtigrutens passagerare och personal har samlat upp på stränderna längs med Norges kust i en fiskehydda.

Genom att ersätta fisken som normalt skulle ha hängt i fiskehyddan med plast, skapas ett starkt visuellt budskap om all den plast som flyter omkring i våra hav. Lise Wulff, konstnär.

Hurtigruten utvecklar hela tiden sitt utbud av aktiviteter. Om du blir sugen på att genomföra just den här turen: dubbelkolla innan du bokar att den verkligen går att göra. Resan var en pressresa med Hurtigruten.