Det var Indiska temaveckor på Silja Line. Det vill säga indiska drinkar, indisk inredning och bollywoodshow (handling: de gifter sig, de åker på smekmånad, de blir kända, de vinner en Oscar. Slut).
I Helsingfors regnade det och ryggsäcken var alldeles för tung (Mindy har redan börjat slänga bort lite packning, efter mycket om och men även sin ögonfransböjare). Men jag hann faktiskt klippa mig innan vi hoppade på natt-tåget till Moskva. Olga hette en rysk tjej som vi träffade och delade en av våra kupéer med. Precis som jag tänkt att det skulle vara.
Tågpersonalen slösade inte på några leenden och ingen ville prata engelska. Runt gick de med sina stenansikten och avslöjade inte en min. Inte en känsla. Ingenting. Jag skulle vilja veta vad som döljer sig bakom alla ihopknipta läppar och djupa ögon.
Väl i Moskva trevade vi runt med feta ryggsäckar bland kyrilliska bokstäver och komplicerade tunnelbanesystem. Vi såg lökkupoler och röda torg och nu är vi trötta fast glada. Och nu går mina tio minuters internet-tid ut – i morgon avgår ÄNTLIGEN transsibiriska!!!
Denna beskrivning infriar alla fördommar, om bollywood (härligt att du fick med handlingen den sa allt!) och om ryssar. Hur gick det med dom fulla mjölkglasen med vodka (som man MÅSTE dricka upp)?
Berätta gärna om det är något ni upplever som bryter mot förväntningarna, extra mycket.
Detta har hänt: Järna är sig likt.
Inga mjolkglas med vodka an sa lange. Ingen superbillig vodka heller.
Kolalde in pa portalen – superduper ju!!!