Alaska – 8 ovanliga roadtrip-stopp

Övergiven igloo, färgglad begravningsplats, och en stad med en katt som borgmästare. Vår roadtrip i Alaska bjöd på så många knasiga stopp längs med vägen så jag kände att det måste bli ett eget inlägg. Sätt på Dolly Parton så rullar vi iväg, ut bland bergen i Alaskas vildmarker.

Saker du inte får missa under en roadtrip i Alaska

#1. Lämna en dollar på väggen i Salty Dawg Saloon

Man kan tro att det är världens ände man kommit till, Homer. Vägen ut på Kenai Peninsula tar slut vid den lilla fiskebyn som ligger på en smal landremsa rakt ut i havet. Landmärket i byn är baren Salty Dawg Saloon där både turister och lokalbefolkningen samlas för att dricka öl från det lokala mikrobryggeriet, Homer Brewing Company, eller äta en bit mat. Här träffar du fiskare som berättar rövarhistorier och skryter om dagens fångst – och glöm inte att sätta upp en dollarsedel med en knappnål på väggen. Kanske hittar du även våran bland de miljontals andra?

#2. Spökhus i Whittier, staden där alla bor i samma hus

För att komma till Whittier med bil gäller det att du tajmar öppettiderna för den långa, smala, tunneln som leder in till orten. Den består nämligen bara av en enkelriktad fil så det är halvtimmestrafik som gäller. I orten Whittier bor det totalt 233 personer – och alla bor i ett och samma höghus. I byggnaden finns, förutom bostäder, postkontor, sjukhus, polis, stadshus, kyrka, affär, lekpark och hotell.

Fram till en kraftig jordbävning på 60-talet bodde Whittiers invånare i en annan byggnad, som idag står kvar men är helt övergiven. Eftersom det kostar staten mer att riva byggnaden än att låta den förfalla så står den där som ett gapande spökhus idag. Full av asbest tydligen. Hela platsen känns som en inspelningsstudio till någon skräckfilm. Vi tar en promenad i det grådisiga regnet, dricker en kaffe, tankar bilen, och kör ut genom den långa smala tunneln igen.

#3. Färgglad kyrkogård i Eklutna

I Alaska är den rysk-ortodoxa kyrkan ständigt närvarande. När Alaska var ryskt under 1799–1867 byggdes många kyrkor som än idag står kvar. I Eklutna har den rysk-ortodoxa kyrkan blandats med athabaskernas (ursprungsbefolkningens) egen trosriktning. Kyrkogården består av färgglada så kallade spirit houses, det ena kreativare än det andra. Akta dig för myggen bara, det var något av det värsta jag varit med om, som om de hade begravningsceremoni över de döda.

#4. Talkeetna, staden med en katt som borgmästare

Det var en gång en liten liten stad, Talkeetna. Och i den lilla lilla staden bodde en liten liten katt. Katten hette Stubbs, efter sin korta svansstubb. 1997 blev Stubbs framröstad som borgmästare för staden. Det var han sedan fram till sin död år 2017. Enligt sägnen gick Stubbs varje dag till grann-restaurangen i Talkeetna för att dricka vatten kryddat med kattmynta ur ett margaritaglas. Stubbs fick även utstå flera mordförsök under sin livstid, först blev han attackerad av en avundsjuk byracka, sedan av tonåringar som sköt på honom med luftpistol och sedan var det gången när han föll ned i en fritös.

Idag har Talkeetna som tur är en ny katt som borgmästare, som verkar föredra latte framför kattmyntan, du kan följa honom på Instagram här:

https://www.instagram.com/p/BsbKGlSHqfC/

Talkeetna har en härlig hippie-aura över sig och består främst av en mysig gata kantad av färgglada stugor med lokalt hantverk, kaféer, food trucks, deras lokala microbryggeri Denali Bewing Company och en mindre mysig marijuanabar. Staden är en vanlig utgångspunkt för äventyr i Denali nationalpark som börjar precis här, och i vanliga fall ska man ha en bra fotoutsikt över fjället Denali. Tyvärr har vi prickat in ytterligare en regndisig dag.

#5. Övergiven igloo

Mitt ute i absolut ingenstans, ligger en helt enorm igloo. Den började byggas som ett hotell på 70-talet under namnet Igloo City, men färdigställdes aldrig. Istället har igloon stått övergiven i många år, och sakta övertagits av klottrande tonåringar, kissnödiga förbipassagerare och djur i olika former. Igloon är nästan omöjlig att hitta här längs med Parks Highway, vi kör först förbi den även om vi har de exakta koordinaterna. En märklig turistattraktion, fantasieggande och lite obehaglig i sin ödslighet.

#6. Sova i en jurta i Fairbanks

Hur ofta får man chans att sova i en jurta? Inte särskilt frekvent tycker vi, så när Lena hittar den här stjärnan på Airbnb bokar vi in oss direkt. Jurtan har tre olika sovrum även om det inte går att stänga om dem. Här njuter vi av en öl ute på balkongen i solnedgången, kollar på gammal hederlig VHS-film och blir 90-tals nostalgiska över Erin Brockovich, gosar med ägarens lurviga samojedhundar som bor i jurtan bredvid, och en kväll möts vi av en enorm älg med sin kalv spatserandes precis utanför dörren. Jurtan blir en bra bas för våra äventyr till Fairbanks med omnejd.

#7. Träskulpturer (och en tvättad mjukglass) i Soldotna

Vi är egentligen på jakt efter kaffe som så ofta under vår Alaska-roadtrip (because, vatten utspätt med en kaffeböna anyone?) när vi plötsligt passerar en skylt om lokalt hantverk. Hansen’s Wood Carvings Store i Soldotna. Vi går dit och möts av helt fantastiska träskulpturer. Konstnärens lärling Barry berättar hur han gör skulpturerna med hjälp av en motorsåg. Mest är där olika djur, björnar, älgar och så en enorm träkarusell, kanske den vackraste jag sett. Bredvid tvättar man den enorma mjukglassen, som sig bör.

#8. Tomtens knä i Nordpolen

Resans absolut varmaste dag spenderar vi i Nordpolen, North Pole, i Alaska. Staden där tjugondag Knut raderats ur kalendern och julen aldrig kastas ut. Här åker du fram på vägar som Santa Claus Lane och St. Nicholas Drive, förbi vägskyltar inlindade i rödvitrandig polkagris.

I North Pole har jultomten ett eget postkontor och sedan 1952 skickas varje år hundratusentals personliga julbrev stämplade med ”Santa’s official mail, North Pole” till barn runt om i hela världen. I jultomtens hus, Santa Claus House, kan du förkovra dig i julpynt i tusentals. Där kan du även passa på att fota dig tillsammans med tomten himself.

Efter att ha stått hukad bakom lite julpyntskrafs och småfnissat åt den japanska turistgruppen som precis fotat sig med jultomten, så finner jag mig plötsligt själv öga mot öga med tomten som klappar på sitt knä. Well, där går min gräns, men bilden blir oslagbar på många sätt ändå.

Alla foton på mig är tagna av mina reskamrater Jeanette, Katarina eller Lena.