Utan att märka det kom jag in i vad man kanske skulle kunna kalla för San Franciscos slumområde: Tenderloin. Plötsligt kryssade jag fram mellan hemlösa tiggare, fattiga ungdomar, trasiga kläder och knark och spritstank varvat med urin. Varannat skylfönster tilllhörde någon liten tobakaffär eller café, varannan var en porrklubb eller sunkig bar. Här gick inga turister. Och så jag.
Men lika plösligt befann jag mig istället på breda gator mellan lyxiga fasader, glansiga bilar och män i kostym i Financial District som låg bara några kvarter bort från Tenderloin. Och går man ytterligare några kvarter kryssar man snabbt fram mellan kinesiska fraser, torkade svampar och ettriga försäljare i Chinatown. Det är med andra ord inte bara kullarna som har sina stora avstånd mellan topp och dal, även klasskillnaderna är stora i kontrastrika San Francisco.
Hela USA-resan har varit kontrastrik. Först en vecka i storstaden med nästan 800 000 invånare, händelser, puls och lyxshopping – San Francisco.
Sedan till byhålan med knappt 900 invånare, havsbrus, sälar, kanotpaddling och fyrbesök – Mendocino.
Sedan ner till cookisarna i Santa Cruz – en konstig stad jag aldrig fick grepp om – var det en surfstad? Knarkstad? Studentstad? Vad?
Efter det upp till Land of Medicine Buddha Center långt uppe bland Santa Cruz böljande berg. Från skadade cookisar till sköraste renhet. Här fanns bönehjul, gumpa och veganmat. Här fick vi skriva ett kontrakt på att vi inte skulle ljuga, inte stjäla, inte låna utan att fråga och inte döda (”including insects”).
Även Kaliforniens natur är kontrastrik: stora, höga snöbeklädda berg, långa surfsandstränder, heta solar och iskalla vindar.
