25
Jun
2017

Gästbloggcirkel: Låt oss prata om kärlek

Det hela började på en restaurang vid italienska rivieran. Lorenzo, en italiensk man i sina bästa år som bland fyra kvinnor också i sina bästa år, drogs in i samtalet om relationer. I ett generaliserat uttalande där nyanserna försvann i översättningen yppade han de ljuva orden ”kärleken tar slut efter 3 år”. Föga anade han de högljudda protesterna från framförallt mig, och föga anade han att uttalandet skulle leda till att fyra bloggare skulle skriva varsin bloggpost om kärlek. Här kommer Sara från Träningsglädjes inlägg på temat.


Förhållanden rasar ihop runt omkring mig. Eller inte rasar, de slutar snarare att upphöra. Och de har alla en sak gemensamt; de har nuddat vid den magiska sexårsgränsen. Där någonstans händer något, det blir ett vägskäl. Antingen väljer man att investera mer i sin kärlek – eller så inser man att det inte är värt arbetet, kompromisserna och allt det som krävs för att få ett förhållande att överleva och kanske till och med blomstra år efter år.

Det är svårt med kompromisserna. Att välja vi framför jag. Trots att man ger upp en bit av sig själv gör det att man står starkare tillsammans. Kanske. För vad vet man egentligen i slutändan.

Min syn på kärlek är krass men naiv. Jag tror inte på att kärlek varar för evigt utan arbete och om den inte skulle vara för evigt så är det väl ingenting att sörja; för man har ju redan fått ut det bästa av den. Som en kontrast till det krassa finns tanken på att kanske ska kärlek vara som på film trots allt. Överväldigande och omedelbar och högljudd. De två kärleksteorierna inom mig bråkar med varandra ibland. De kommer inte överens om vad som är rimligt. Och vad som ens är eftersträvansvärt. Men min önskan från kärlek är att det ska vara enkelt och okomplicerat.

Effortless är mitt ledord i kärlek. Kärlek ska tillföra värde till två personer. Kanske varar kärleken inte för evigt, men kanske är det inte heller något att önska. Kanske kan det vara mer värt att tacka kärleken för den tid som varit och packa med alla de erfarenheter och allt kunskap från åren tillsammans – för att sedan växa genom det och plantera kärleken hos en annan person som tillför helt andra dimensioner.

I en tid då våra liv inte handlar om överlevnad har kärleken kanske andra premisser än att skydda mot döden utanför gården så som det var förr. Våra behov finns kvar: att känna och att älska. Men kanske har spelreglerna helt ritats om? Kanske är kärlek mer här och nu än något som ska vara för evigt.


Inlägget är skrivet av Sara från Träningsglädje och är en del av en gästbloggcirkel som vi gör ihop med Linda och Katarina. Du kan läsa mitt inlägg på samma tema hos Katarina, Katarinas inlägg hos Linda, och Lindas inlägg hos Sara. Sedan är vi förstås alla väldigt nyfikna på hur länge kärleken varar enligt dig?

12 Kommentarer

  1. Pingback : Gästbloggcirkel: Låt oss prata om kärlek - Äntligen vilse

  2. Förälskelsen kanske tar slut efter tre år, men det är väl då kärleken tar vid, om rätt förutsättningar finns och om man inte är italienare höll jag på att säga, och föredrar att gå vidare och söka nya flyktiga förälskelser.
    För mig har kärleken varat i 22 år, ibland starkare och ibland svagare. I nöd och lust heter det ju. Det är mycket värt att ha rätt person vid sin sida också när allt inte är så himla roligt. Ibland kan man bli nyförälskad i samma person också under resans gång om man har tur.

  3. Ja, fint beskrivet Sara! Jag vill hålla med dig, effortless är ett bra ledord. Och att kärleken ibland tar slut.

    Jag gillar det här citatet ”For every love ever dying, a new one might be born.”

  4. Klart att kärleken tar slut efter efter 3 år. Om man vill att den ska ta slut. Precis som att krukväxten i köksfönstret kömmer att dö efter 3 veckor om du vill att den ska dö. Och inte vattnar den.
    🙂

    1. Bra metafor det där med krukväxten 😀 Men kan det inte vara så, att även om man inte vill att den ska ta slut, och även om man vattnar och vattnar, så kanske det ändå inte fungerar? Typ att man febrilt försöker få en pelargon att överleva i orkidéjord (för att fortsätta på din metafor)?

  5. Så bra tankar! Gillar den här cirkeln av tankar så mycket <3 Jag hörde någon gång "kärlek ska skapa ett vi utan att förgöra ett jag". Tror mycket på det. Men att vi:et behöver sättas främst i en relation.

  6. Gillar också Wildas citat. Personligen är jag romantiker och tror på evig kärlek. Jag älskar min man mer nu än när vi gifte oss. Småbarnsåren är förrädiska, ser många runt mig som helt enkelt inte orkar hålla ihop, relationen får liksom stå tillbaka några år. Vi kör på, reser tillsammans och jag ser verkligen fram emot att (förhoppningsvis) dela resten av mitt liv med Tobias! <3

Kommentera

Arkiv

Prenumerera