11
Mar
2017

Att resa som introvert – så överlever jag

Vet inte om det kommer som någon direkt överraskning för någon, men jag är en introvert person. Inte osocial eller ensamvarg, utan bara introvert. Nya intryck och nya människor tar mer energi än vad de ger. Att resa handlar ju till stora delar om just nya intryck och nya människor, och därför kan en resa också ta ganska mycket energi för mig. Jag älskar att resa tillsammans med andra, att dela på upplevelser, att upptäcka ihop. Men jag älskar också de där andrummen däremellan. De är liksom livsnödvändiga. Efter ett ganska stort antal resor i bagaget så har jag kommit fram till några saker som jag gör för att överleva. Kanske finns det fler reseälskande introverta vagabonder därute?

Till dig som kanske också är introvert men älskar att resa – så här överlever jag:

#1. Online-check in = det bästa som finns. Enbart handbagage = ja tack.
Flygplatsköer är inget för en introvert (även om jag överlag äskar känslan av att befinna mig på en flygplats). Därför ser jag oftast till att checka in online i förväg hemma, och i största möjliga mån enbart ta med mig handbagage för att slippa vänta på väskan. Nu senast när jag åkte till Svalbard kollade de andra resebloggarna på mig med chockade miner över min lilla rullväska och ryggsäck som gick in som handbagage. Det där med att vi tjejer skulle per automatik packa så himla mycket mer grejer är bara ren bullshit. Men det visste ni förstås redan.

#2. Min energi är värd pengar.
Det börjar ofta redan med transfern till och från flygplatsen. Jag brukar fråga mig: är det värt att åka tre olika lokalbussar/tåg/tunnelbanor för att spara några tior (vilket det oftast enbart brukar handla om utomlands) eller är det helt enkelt inte värt den energi det kommer att ta från mig? Oftast är det mer värt att ta en taxi. Eller ännu bättre: om det är möjligt, lägga till upphämtning redan när jag bokar hotellet.


Platser att tanka lite energi på: långa stränder, lummiga parker, kaféer med fönsterbord, bokskogar.

#3. Delade hostel-rum är inget för mig.
Jag måste ha den där berömda egen-tiden. Med vissa undantag för nära vänner, familj eller partner förstås. Men inga främmande snarkande människor i sängen bredvid, tack. Har gjort den grejen när jag var yngre, och visst är det värt pengarna om det verkligen kniper. Men fördelen med att ändå ha en rimlig inkomst är att man faktiskt kan välja var dessa pengar ska gå, och då säger jag: eget hotellrum.


Fördelen med eget hotellrum: drömma iväg ut över staden från fönsterkarmen mitt i natten.

#4. Roomservice och badkarsbad är helt ok en fredagkväll.
Det är okej att stanna en kväll på hotellrummet. Det handlar om att vara lite snäll mot sig själv också. Förut hade jag alltid någon inre stress om att jag skulle missa så himla mycket om jag inte var ute och gick på a-l-l-a gator heeeela tiden. Men har blivit lite bättre på just detta. Resfredag har skrivit några intressanta reflektioner om just den förbjudna tanken på att stanna på hotellet en hel dag.



Kuligt citat från Pinterest.

#5. Jag är hellre i en guidad grupp, än ensam med en guide.
Det som tar absolut mest energi från åtminstone mig är att behöva ge min fulla uppmärksamhet till en person som pratar oavbrutet i timmar. Alltså en guide. I en guidad grupp kan jag åtminstone tillåtas försvinna in i min egna lilla värld ibland, ladda batterierna, zooma ut.

via GIPHY

#6. Överplanera inte dagarna.
Det bästa jag vet med att resa till en ny stad är att bara strosa runt i gränderna, ta en kaffe när jag får lust, eller sätta mig ner på en parkbänk om jag skulle få lust med det. Att låta mitt eget humör få styra. Att tillåtas gå vilse.

#7. Välj långsamma resesätt.
Ordet förklarar nog det mesta. Jag älskar livfulla städer men inte för ofta eller för länge. Däremellan försöker jag göra roadtrips, tågluffa, vandra, rida – ja helt enkelt ta mig fram på lite mer rofyllda sätt.

#8. Semester efter semestern.
Ok, det här är något jag ännu inte lärt mig att implementerat i mitt eget liv men jag ser ett skriande behov. När jag kommer hem efter en resa är jag oftast helt slut. Glad förstås, men också väldigt väldigt trött. Oftast är det på en söndagkväll och nästa morgon börjar vardagen med allt vad det innebär. Mitt tips till andra introverta resenärer är alltså att planera in åtminstone en ledig dag efter själva resan.

Har skrivit mer om känslan av att komma hem här.

Min lilla förorts-oas i Stockholm.

Finns det fler som jag därute? Vad är era bästa tips?

11 Kommentarer

  1. Skön läsning! Hälsar en annan introvert. Har dock inga bra tips men tackar för dina! Eller jo, ett steg på vägen är ju att ens erkänna för sig själv att man är introvert i en tid då det extroverta ofta hyllas och efterfrågas…

  2. Ja. Amen på den. Känner igen Sofia på denna. Ganska mycket. Är också introvert till viss del, framför allt med människor jag inte känner. Då är det skönt att vila mellan. Även om jag inte behöver så mycket vilopaus.

  3. Så bra skrevet! Jeg kjenner meg igjen i mye av dette. Er selv introvert og bruker fryktelig mye energi når jeg reiser. Spesielt utfordrende kan det være å reise alene mye alene når man er introvert, siden man hele tiden er nødt til å forholde seg til nye mennesker osv. Men jeg liker det (til en viss grad, haha). Mitt beste tips er kanskje å få nok søvn på reisene, siden man bruker så mye energi, og heller ikke være redd for å trekke seg tilbake dersom man kjenner man har fått nok for en stund. Ellers har jeg det som best når jeg utforsker et nytt sted med fotoapparatet rundt halsen, så uansett hvor utmattende det kan være for en introvert å reise, er det likevel noe av det beste jeg vet. 🙂

    1. Tack, vad kul att höra dina reflektioner också. Känner igen mig i dem.. För visst är det något av det bästa som finns att resa, trots att det tar energi. Samma sak med att träffa människor. Handlar nog mest om att hitta de där vilostunderna, precis som du säger.

  4. Hög igenkänningsfaktor på det här inlägget. Jag brottas ofta med det där att få egentid på ett hotellrum kontra att upptäcka så mycket som möjligt när jag är ute, eller nätverka med hundratals människor. Jag ser inte direkt syftet med att tvinga mig själv att connecta med folk bara för att jag händelsevis reser själv. Det är i alla fall inte mitt mål, jag njuter av de egna stunderna istället och ser det som det största när jag reser själv. Eget hotellrum är helt klart win!

    Stod för övrigt i världens mest långsamma boardingkö igår. Det tog en kvart från det att jag passerade grinden till tills det att jag satt i min stol på planet. Omgiven av massa folk och allt gick sååååå långtsamt. Fy fan. 🙂

    1. Nej det är en väldigt skön känsla när man inser att det faktiskt inte är någon annan som kommer bry sig särskilt mycket om jag väljer att stanna inne på hotellrummet en kväll istället för att mingla runt och jaga nya vänner.

      Haha I know that feeling!!

  5. Här har du en annan introvert vagabond! Fast väldigt olikt introvert i det mesta du skriver, jag har en sida inom mig som inte vill vara introvert så jag tvingar mig oftast till saker och tillslut vänjer jag mig. Så jag bor oftast på hostel, skulle hellre gå med en guide än en hel grupp, åker aldrig taxi! 😛 Men en sak jag känner igen mig väldigt mycket i – semester efter semestern. Vilken resedepression man kan få när man kommer hem!

    1. Kul att höra att vi är fler 🙂 För mig handlar det inte om att jag tycker det är tråkigt att träffa människor eller bo på hostel – jag älskar nya människor och tycker det är jätteskoj med hostelfester osv. MEN det tar sjukt mycket energi, oavsett om jag tvingar mig eller inte. Har svårt att se att jag skulle kunna vänja mig. Men det där kan nog vara väldigt individuellt, tänker jag.

Kommentera

Arkiv

Prenumerera