När man backpackat runt i tre och en halv månad kan man säga att ens referensramar för vad man kallar lyx har rubbats. Saker vi tjoar for när vi upptäcker i våra (så kallade) hotellrum:
1. Handfat (oftast bara en kran i väggen)
2. Sitt-toa (oftast bara ett hål i marken)
3. Rena lakan i sängen (oftast inte)
4. Fläkt på rummet (oftast dyrare och vi tar alltid det billigaste vilket är varmt när det är konstant 30 grader (minst))
5. Dusch som fungerar någorlunda (varmvatten är en lyx vi inte sett sedan Kina)
På Kuta-Lombok hittade vi ett stall som drevs av en fransman och som hade några välmående (vilket är väldigt ovanligt här – de flesta hästar haltar flåsande i värmen framför en kärra med revbenen utstickande) australienska hästar. Så jag och Diana red en tur igår på stranden. Det var vackert och kul. Här finns även massor av vattenbufflar som betar längs med strandkanten.
Idag råkade jag köra över en kyckling precis framför ögonen på en indonesisk pojke. Han tittade förskräckt efter vår försvinnande bil med den döda kycklingen hängandes i handen. Stackars honom. Och stackars kyckling.
Vilken tur att man som total novis i bloggläsning får ha förmånen att läsa denna som första. Snart 7000 besökare. Helt otroligt !!! Drömmer om att som snart pensionär ta denna resblogg som resehandbok och resa i Era fotspår. Man får liksom lite perspektiv på resande, äventyr, lyx m.m. Lycka till med lyxen även i fortsättningen.
Många hälsningar till Er alla.
Marcus