Rismat, kackerlackor och böneutrop på en julafton värd att minnas

Vår julafton började med ett muslimskt böneutrop i högtalarna över våra sängar i hytten klockan fem på morgonen. Alltså med någat helt annat än ”O heliga” eller ”Stilla natt” i tankarna. Klockan sju var det risfrukost, klockan tolv rislunch och klockan fem rismiddag. Båten bestod av kackerlackor, indoneser och så vi, sex svenska tjejer som försökte överleva toalettbesöken och tristessen. Efter lite förhandlande hade vi i alla fall fått en egen sexbäddarshytt med fönster där vi tillbringade dagarna med magnumglassar och ipods. Där fanns åtminstone bara kackerlacksbebisar. Och de gloende indoneserna kunde bara trycka sina näsor mot fönstret utanför. Inte närmare. Vi var verkligen dom enda turisterna på hela båten. Men börjar bli van, varje dag poserar vi på säkert tio fotografier (och minst tio smygfottade mobilbilder). Jag har slutat le. Roligast var när Sunniva blev stoppad i Medan när hon gick ensam av ett gäng som ville fota. Och som bakgrundsbild på deras mobil ser hon Mindy.

Eftersom båten var försenad från Medan med minst tre timmar skulle vi ha missat tåget i Jakarta och bestämde oss att förlänga var spektakulära båtresa med ytterligare ett dygn och gå av i Surabaya istället.

Efter tre dygn i vakuum kastades vi så ut mitt i natten till vad som kändes som en chickenfarm i Indonesiens näst största stad – Surabaya. Där var försäljare, taxichaffisar, tiggare och barn – alla skrek och slet ”moneymoneypleeeease” ”want taxi? Taxitaxi?” ”Where do you wanna go? Hello miss! HELLO!!!”.

Efter flera hektiska minuter hittade vi i alla fall en taxi vi vågade åka med. Tågstationen i Surabaya hade stängt (klockan var ett) så vi handplockade ett hostel ur vår  Lonely Planet och åkte dit. Några enstaka timmar senare när solen gått upp begav vi oss iväg igen till tåget mot Denpasar. Nu ska det faktiskt bli skönt att beblanda sig med turister på Bali. Och duscha. Och äta. Och festa.