Treviso – ett Venedig i miniatyr

En varm dag i maj kliver jag av tåget i Treviso. En italiensk stad uppe i nordöstra delen av landet, bara tjugo minuters tågresa från Venedig. Men trots att det även här snirklar turkosa kanaler mellan pastellfärgade husfasader, så är Treviso en outforskad oas i jämförelse med sin världskända – men ärligt talat ganska slitna – granne. Å andra sidan: desto bättre för sådana som mig som gärna slipper sicksackandet mellan kepsturisterna och som vill kunna öva på ”un cappuccino per favore” utan att bli ruinerad på kuppen.

Hotel il Focolare – årets bästa hotellrumsutsikt?

Resan till Treviso sker under mina två månader i Fiesole, och anledningen till att jag åker just hit är för att min pappa är där på turné. Han spelar fiol i orkestern Chamber Orchestra of Europe, och under de dagar som orkestern är på turné i Treviso och Ferrara (en annan stad i närheten som ska få ett eget inlägg) så bestämmer jag mig för att hänga på. Pappa har dessutom lyckats fixa årets kanske bästa hotellrum på Hotel il Focolare med utsikt åt tre håll över takåsarna åt oss.

På upptäcksfärd bland Trevisos kanaler

Trevisos centrum är omgiven av en stadsmur med portar från medeltiden. Innanför murarna slingrar sig små turkosgröna kanaler mellan husen, och det är enkelt att ta sig runt till fots. Här vilar ett lugn som jag aldrig hittat i Venedig. Gulliga kaféer och butiker varvas med pelargonprunkande balkongräcken med första parkett över vattenspegeln.

Treviso är en sådan där stad som du kan strosa runt i utan plan en hel dag och bara insupa doften av de italienska delikatesserna på matmarknaden, spana på den kortväxta damen intill torget som bara sitter där och tittar på livet framför, ta en espresso hos farbrorn i godisbutiken, eller bara sätta dig på en bänk och själv fantasiresa iväg in i förbipasserandes liv.

Tryffelpizza på Da Pino

Det allra första jag gör när jag anländer till Treviso är egentligen varken att checka in på hotellet, eller att strosa runt bland några gränder. Nej, vistelsen börjar som en vistelse i Italien sig bör: med en tryffelpizza. Just den här intas på Da Pino som ligger på stadens torg Piazza dei Signori.

Är det nämligen en sak som dessa musiknördar i pappas orkester har gemensamt förutom just musik, så är det mat. Varje måltid planeras i god tid för att man ska hinna avverka så många av stammishaken som möjligt. Orkestern har spelat många gånger i Treviso förut, så här är listan lång. Da Pino är med på den.

Middag på ytterligare en favorit: Trattoria All’Oca Bianca

När konserten är slut runt elvatiden på kvällen möter jag upp dem för nästa måltid och stammishak: Trattoria All’Oca Bianca. En pärla gömd på en bakgata, men ett obligatoriskt återbesök för den som varit där förut. Jag ska inte fresta er mer (eller mig själv) med att rabbla ljuvliga italienska rätter men if ever in Treviso: boka ett bord här!

Sedan åker vi vidare, jag, pappa och orkestern med turnébussen till Ferrara där ännu fler stammishak väntar. Mer om det i ett separat inlägg.