Transsibiriska järnvägen: Dagarna flyter förbi och fram över den sibiriska tundran

Transsibiriska järnvägen. Det är precis som jag tänkt mig. Tåget lunkar fram i behaglig takt, vi spelar kort, pratar och läser. Ibland kommer vår ryska tågvärdinna in och frågar om vi vill ha “kåffi chao, kåffi chao”, hon är den mest energiska människa jag träffat. Hon pratar oavbrutet ryska fast vi inte förstår ett ord, ibland tar hon med sig dammsugaren och drar några varv på golvet, ibland har hon en sop-påse, ibland kaffe. I början tyckte vi hon verkade arg och sur men det är nog bara så hon är, ibland kostar hon på sig ett gulligt leende (som när jag gick ut barfota på perrongen i den sibiriska frosten).

Var tredje till fjärde timme stannar tåget till på en station. På perrongen går kortväxta ryska gummor med sjalar på huvudet och säljer hemlagad mat i korgar. Piroger, mjölk, potatissallad och fiskar som dinglar hängandes. Jag köpte något bröd med inbakad surkål.

Det gäller att hålla ögonen på sin tågvärdinna för vips så dras trappan upp och tåget rullar iväg – helt utan förvarning. Ibland efter fem minuter, ibland efter en hel timme.

I Sibirien står björkarna gula och granna. Det är vackert. Gult och rött och stora floder som flyter fram. Det är enormt. Byarna vi passerar består av skjul, ruckel och timmerhus. Ibland har de en vacker kyrka med lökkupoler, ibland några getter i trädgården.

Varje gång vi stannar springer några ryska män med tangorabatt och bankar med en stor hammare under tåget. Man hoppas att de vet hur de ska upptäcka tågfel – för det verkar som om de slår lite där de behagar.

Close
Fantasiresor © Copyright. All rights reserved.
Close