Tuff-tuff-tuff genom Europa

Att interejla har för mig alltid varit någonting som mina föräldrar och deras kompisar pratat om med nostalgi och drömmande ögon. Ett sätt att på 70-talet ta sig ut i Europa, att kanske för första gången få se världen. En stor skogsgrön ryggsäck, långa hårperuker, lägereldsgitarrer och manjana-manjana. Dagens snabbtåg genom Tyskland med ett bakgrundsljud av laptopsmatter skapar inte riktigt samma känsla. Men det är magi på sitt sätt.

Bara det här med alla Europas gamla vackra tågstationer! Det blåaktiga tågdammet som svävar över de enorma plattformarna, gamla reklamskyltar som ingen orkat plocka ner för att de hänger så otroligt högt upp, enorma klockpelare med romerska siffror, små kiosker fullproppade med lokala delikatesser, väggar och tak som ser ut som ett avancerat spindelnät men i stål, och så det där lite dova småpratandet som bubblar överallt. Spänningen av att vara på väg.

Interrail har tågpass som täcker in hela 250 000 kilometer järnvägsspår i Europa. Och från och med nästa år kommer en del av Interrails tågpass även att inkludera öhoppning i Grekland. Det märks i Interrails statistik att vi svenskar har en lång tågluffarhistoria. I förhållande till befolkningsmängden är svenskar de som tågluffar näst mest av alla nationaliteter. De enda som toppar oss är schweizarna.

Företaget har inte uppdaterat sin image på ganska länge men har i dagarna påbörjat en riktig uppfräschning där en egen Interrail-app är ett av många steg att upprätthålla sin ungdomliga approach.

Vår tågluff genom Europa började med cirka 6 timmar på tåget från Köpenhamn till Hamburg. Pratade resor, drack massor av tyskt kaffe som serverades av finklädd personal på silverbricka och lät oss hypnotiseras av de förbipasserande landskapen. Plötsligt åkte vi tåg på en båt.

Färjan mellan Rødby i Danmark och Puttgarden i Tyskland tog knappt en timme vilket var perfekt för ett lunchstopp i båtrestaurangen och lite frisk havsluft på däck. En konstig känsla att lämna alla sina saker i tåget för att åka båt – och sedan gå på samma tåg igen.

Tillslut rullade vi in på Hauptbahnhof i Hamburg, en av Europas mäktiga tågstationer. Jag älskar att åka tåg (obviously) men jag älskar även att gå av ett tåg i ett helt annat land. Den där upptäckarnyfikenheten. Jag borde vara släkt med Columbus. Eller kanske någon viking? I nästa inlägg ska vi upptäcka Hamburg!

Tack till Interrail för denna upplevelse. Åsikterna är som alltid här på Fantasiresor, enbart mina egna.