Det är 50-tal och min farfar, Stieg Johanson (senare Zetterqvist), bolmar cigaretter inne på redaktionen vid Svartån. Han är journalist på Nerikes Allehanda och redaktionen är inhyst i den så kallade borgen vid Svartån i Örebro. Föga anar han att hans barnbarn också ska strosa runt i korridorerna på jakt efter berättelser att berätta nästan sextio år senare. Faktum är att hon inte heller riktigt anar det…
Den så kallade borgen som var tidningsredaktion på 50-talet och idag är hotell.
Min farfar på redaktionen i borgen.
För två veckor sedan kom jag hem från en fantastisk blogg-workation i Örebro. Och det var inte förrän på hemresan som jag fick reda på att min farfar jobbat i samma hus som vi bott i, det som idag är Clarion Collection Hotel Borgen. Min farfar var alltså journalist och illustratör och på 50-talet var han det just i Örebro. Är det någon människa jag önskar att jag hade fått träffa så är det min farfar.
Dom reste ofta, min farfar och min farmor. Mer än vad som egentligen var vanligt på den här tiden. Och jag har hört historierna så många gånger. Om tystnaden när de reste runt i ett sönderbombat Tyskland precis efter andra världskriget. Om de glittrande fjordarna uppe vid Lofoten. Och om hur min farfar skickade in en notis, krönika eller seriestripp från resorna och så kunde de äta på lyxrestaurang. Eller resa lite längre. Som en dåtidens resebloggare kan man säga.
Min farmor på promenad framför Örebros slott på 50-talet med min bäbispappa i barnvagnen.
Tyvärr dog min farfar redan 57 år gammal som ett resultat av allt bolmande (Mad Men-glamourens baksida) och jag hann aldrig träffa honom. Men efter att ha spenderat en helg i hans arbetsplats så känns det som att jag gått i hans fotspår lite mer bokstavligt talat.
Idag är borgen omgjord till hotell men några detaljer finns kvar som minnen från redaktionstiden. (Foto t.h.: Katarina Wohlfart)
Alla hotellrum har sina nummer på uppförstorade skrivmaskinstangenter.
Tänk. Där satt han min farfar och skrev.
Vore kul att höra om det är fler som gjort någon liknande fantasiresa i någon släktings fotspår?
Men åh vilken ljuvlig story – och fantasiresa! <3
Tack! Ja verkligen fantasiresa 🙂
Härligt när cirkeln sluts så här. Ich underbart att se gamla bilder.
Eller hur 🙂
Så himla kult! Og fantastisk at du har funnet så mange gamle bilder!
Han var väldigt flitig med att göra fotoalbum som tur är!
Riktigt häftigt att du hatt ta del av din farfars vardag, trots att du inte träffat har honom. om han vetat om en av hans barnbarn drev en reseblogg 😀
Jag var iväg på transsibiriska järnvägen (tranmongolian) år 2013 och reste sen runt i Kina och Japan. (Kan bara instämma att hard sleep var bokstavligen pain in the ass!) Det visade sig sen att min gammelmorfar, som var journalist under andra världskriget hade gjort precis samma resa. Men dock under andra omständigheter och kanske något mer produktivt. Hehe. Jag blev chockad när den informationen dök upp så här efteråt. Han hade också hållit på med gymnastik, vilket jag också har spenderat en stor del av mina yngre dagar med. Läskigt…
Åh wow vilken kul story!!! Och ja haha dom där hard sleep-sätena… Minns den tågresan fortfarande med skräck.
Det är ju superhäftigt ju! Nej tyvärr, inga liknande historier att ta efter vad jag vet.
Ja nu måste jag ju tillbaka till den där borgen känner jag 🙂
very personal story – and great pictures from old times! 🙂
Åh, vilket inlägg! Min farfar var journalist/redaktör och innan dess till sjöss. Han är den jag helst hade velat träffa och det var rökningen som tog kål på honom också…
Tack! Vad häftigt med sjöman också. Tror man rökte extra mycket som journalist på den tiden. Har förstått att man liksom satt med en cigarett i munnen typ jämt. Så äckligt och sorgligt. Tur att man vet bättre idag…