Kompakt ligger Akkamassivet inbäddat i en grönmelerad gräspläd. Auktoritärt på något vis. Med ett vakande öga på nejderna. Inom samisk mytologi är akka, eller akkorna, de kvinnliga gudarna som står för all klokhet och skönhet i världen. Fortfarande används ordet för att benämna gamla kloka gummor. Med Akkamassivet tryggt i handen ska vi fjällvandra genom tre nationalparker, min syster och jag.

Natt 1: Nattåg från Stockholm
En söndag kväll (juli 2020) hoppar vi på nattåget från Stockholms central. Erfarna som vi blivit med två tidigare fjällvandringar i bagaget har vi förstås laddat upp med både bubbel och chokladkakor. Vi tejpar fötterna och letar efter potentiella tältplatser på kartan.
Nästa morgon kl 05:40 behöver vi byta tåg i Boden för att sedan hoppa av i Gällivare och ta buss mot Ritsem. Eftersom den sista vägsträckan är så smal att den enbart kan köras med minibussar behöver vi byta buss vid Stora sjöfallets fjällstation. Planen är sedan att ta båten från Ritsem över Akkajaure men eftersom det blåser för mycket ersätts båtarna med helikopter. Vi passar på att väga våra väskor medan vi väntar. 18,5 kg och 17 kg. Den här gången har både snacks ransonerats och målerikit förbjudits.



Fjällvandring – dag & etapp 1: STF Akka fjällstuga till Treparksmötet, 14 km, kl 13:15-18:30
Kvart över ett kan vi äntligen börja vandringen. Helikoptern släpper av oss ungefär en kilometer från STF Akka fjällstuga och därifrån återstår sedan tretton kilometer till Treparksmötet där de tre nationalparkerna möts: Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallet. Vandringen går längs med Padjelantaleden i Stora Sjöfallet nationalpark. Det är lättvandrat och nästan helt plant. Vuojatädnofloden dånar i bakgrunden och Akkamassivet vakar över oss. Det känns tryggt på något sätt. Tänk vad de varit med om redan.
Halv sju når vi Treparksmötet och slår upp tältet. Här befinner vi oss i nationalparken Sarek och för första gången på hela dagen armbågar sig solen fram mellan molnstofilerna. Tusentals myggor kalasar på våra kroppar så vi bestämmer oss för att inta middagen inuti tältet. Tur att vi inte ransonerat bort det röda vinet i 250 ml tetrapak.




Bland fjällen
som födde oss
tvinnar oss samman
din kropp och min
–
Fingrarna trevar
och hjärtat
hoar
–
Här där jag
vandrar
Så börjar det nordsamiska eposet Ædnan som bland annat utspelar sig i området. Jag ser den på teater några månader efter vår vandring. Ett hett tips för den som vill besöka platsen i fantasin.










Dag & etapp 2: Treparksmötet till STF Kutjaure fjällstuga, 19 km, kl 9:00-16:30
Andra vandringsdagen lämnar vi knytpunkten för de tre nationalparkerna och beger oss iväg genom björkskogen in i Padjelanta nationalpark. Efter en kilometer passerar vi Kisurisstugorna och sedan fortsätter leden in på Nordkalottleden. Vandringen går i ett bulligt och grönt landskap, en lång bit går vi som uppe på en ås. ”Som Sagan om Ringen” konstaterar vi. Uttjatad jämförelse, jag vet, men alla fattar den. Vid en av floderna kan man swisha för färsk fisk ur en frigolitlåda. Tyvärr är lådan tom. Sista biten går genom ett platt och ganska tråkigt myrlandskap.
”Är du säker på att vi inte sätter upp vårt tält på helikopterplattan?” frågar vi ännu en gång stugvärlden på STF Kutjaure fjällstuga. ”Det kommer ändå aldrig några helikoptrar hit”, försäkrar han. Precis när vi rullat ihop varsin tortellini med frystorkad vegofärs och återigen flytt in i tältet för myggen hör vi helikoptersurr. Tältduken fladdrar och gruset rasslar. Kommer den landa på oss? Kommer vi lyfta och flyga iväg? Några minuter senare dunsar den ned trettio meter bort – där den riktiga helikopterplattan är. Pust.






Vindarna viskar mitt namn, eller är det den där ansträngningstinnitusen nu igen? Till dig som inte gjort det förut: bara gå. Det handlar inte om att vara tränad – förr eller senare kommer kroppen att lösa det.









Dag & etapp 3: STF Kutjaure fjällstuga till kalfjäll nära Vaisaluokta, 15 km, kl 9:20-16:30
Tredje dagen vår fjällvandring börjar med resans första regndroppar. Det går långsamt uppför och raststugan som ska finnas 7-8 kilometer in på etappen tycks aldrig dyka upp. Tillslut gör den (naturligtvis) det, vi lagar spaghetti med räkstuvning på konservburk och parmesan och äter inne i trästugan. Även räkstuvning kan tydligen smaka gott på fjället.
Vandringen fortsätter sedan på plan mark ett tag innan det går nedför. Det är bitvis ganska stenigt och snöigt vilket gör det halt att gå. Jag halkar ned från spången en gång men klarar mig med ett blåmärke.
Vi har fått nog av myggiga tältplatser och bestämt oss för att tälta på kalfjället denna gång. Ett säkert kort för den som vill slippa mygghelvetet. Så precis innan leden når trädgränsen ett par kilometer från Vaisaluokta sätter vi upp tältet. Varför har vi inte gjort det varje natt? Kommer kanske Google Maps en dag inkludera ”vackra tältplatser”?
Vi smälter snö för att få vatten och lagar tryffelrisotto till en utsikt av frihet.












Dag & etapp 4: kalfjäll via STF Vaisaluokta fjällstuga till STF Ritsem, 3 km, kl 10:30-12:00 (+ helikopter kl 14)
En kvinna som passerar vårt tält berättar att båten över Akkajaure som vi tänkt ta senare på dagen återigen ersätts med helikopter. Den ska dessutom gå först klockan två vilket ger oss massor av tid att vandra de sista kilometrarna till STF Vaisaluokta fjällstuga. Vi passar på att äta frukost länge, rågbröd med raketost på tub – och en med nötcreme.
Vandringen går ganska brant nedför genom björkskog till stranden. Här har Sirkasamerna sina sommarvisten. Vi passerar lappkåtor, hus och den söta Vaisaluokta kyrkkåta. När vi väl når STF Vaisaluokta fjällstuga är det två timmar tills helikoptern ska gå. Vattnet är iskallt men ljuvligt och stranden så vit att jag måste sätta på mig solglasögonen. Att båten inte skulle kunna köra på grund av hårda vindar är svårt att förstå. Vore det inte för den frystorkade lunchen skulle vi lika gärna kunnat hamna i Grekland.







Helikoptern tar oss över Akkajaure till Ritsem där vi tältar en natt vid fjällstugan. Där finns både wifi och en liten butik med ballerinakex och folköl som är iskall. Utsikten över sjön och bergmassiven är magnifik, i övrigt är det inte så mycket att hurra för. Nästa dag går bussen hemåt igen. Först till Gällivare varifrån vi tar nattåget hem till Stockholm.
Om det blir en fjärde fjällvandring? Följer du Fantasiresor på Instagram så vet du redan svaret. I somras (2021) gick jag och min syster längs med Jämtlandsleden. Håll utkik här för ett inlägg om det!



Vilka miljöer och vilken vandring ni verkar ha fått till! Klart inspirerand. 🙂
Vad kul att höra! Ja det var en väldigt fin runda.
Tack för fin vandringsberättelse! Ska sannolikt dit i sommar. Hur lätt är leden att följa? Välmärkt och tydlig eller måste man vara trygg med karta/kompass?