Reklamsamarbete, partners syns sist i inlägget.
I Japan har man ett eget ord för det, Shinrin yoku – att bada i skog. Hanami, är ett annat japanskt ord som ordagrant betyder att se på blommor. Och jag tänker att är det något vi har att lära av de där japanerna så är det just de här två sakerna. För tre veckor sedan var jag och Katarina i Tiveden för att både skogsbada och se på blommor längs med Bergslagsleden. Här kommer mer om vår vandring, våra himmelska burgare, hur vi sov, hur vi tog oss runt, och om en hemlig tesalong mitt ute i blåbärsriset.

Tivedsbussen åker runt runt runt…
Vid tiotiden på fredagsmorgonen hoppar vi av tåget på Laxå station, en drygt 2,5 timmar lång tågresa från Stockholm Central. Precis utanför stationshuset står Tivedsbussen och väntar. En gratisbuss som går en gång på morgonen och en gång på kvällen. Ett initiativ för att få folk att lämna bilen hemma när de ska vandra längs med till exempel Bergslagsleden. Särskilt smart om man vill vandra från punkt A till B utan att behöva tänka på hur man sedan ska komma tillbaka till sin bil igen.


Tiveds kafferosteri förser oss med förstklassig vandringspicknick
Längs med vägen stannar vi till vid Tiveds kafferosteri och café för att plocka upp vår vandringspicknick. Där står Nina redo med två termosar kaffe, mjölk och varsin brun påse med både lunch och fika. Du kan alltså (och detta är ett hett tips) förbeställa en picknickpåse från Tiveds kafferosteri. Glöm bara inte att informera Mohammed sedan så att han vet om att han ska stanna till där på vägen (något vi såklart kommer ihåg först när vi svishar förbi kaféet, men Mohammed kör snällt tillbaka). Vi plockar även upp en picknickpåse på vägen hem för att ha matsäck att äta på tåget.


Bergslagsleden och trolska skogar att bada i
Tivedsbussen släpper av oss vid Getaryggen. Härifrån ska jag och Katarina sedan gå till Tivedstorp som är en del av etapp 16 på Bergslagsleden. Bergslagsleden ingår i STF:s tolv signaturleder i Sverige vilket vittnar om både vacker och lättillgänglig vandring som ”innehåller spektakulära naturupplevelser”. Totalt är leden 280 kilometer, vi ska vandra åtta av dem. Efter kort övervägande bestämmer vi oss för att börja med det allra viktigaste: fikastoppet. Så vi sätter oss på en bänk intill sjön hundra meter bort från busshållplatsen där vi precis har gått av. För är det något vi har gemensamt jag och Katarina så är det vår kärlek för fikastopp och kaffe.




Leden är väl utmärkt och vandringen lätt utan att för den delen bli långrandig. Barrskog varvas med småblomstriga ängar, näckrosprydda skogssjöar med röda trästugor från förr. Vi passerar ett vindskydd och en kallkälla vi inte vågar dricka ur men som är fin att titta på. Istället fyller jag magen med både blåbär och hallon, och minnet det fyller jag med de där glimtarna när solen flörtar med de tjocka gröna granarnas fingerspetsar och färgar mossan på marken i guld.










De första människorna vi möter möter vi i Ykullen. Det är en kvinna och hennes dotter som nyfiket undrar vart vi är på väg där vi står och funderar på om det inte är dags att ta en fikapaus till. Snart ansluter paret Franzén vår pratstund. De har plockat kantareller och fru Franzén berättar om sitt släkthem som ligger högst upp på Ykullen. Hon är en av de finnättlingar som finns kvar i området sedan svedjebrukstiden.
Jag och Katarina lunchar i en granskog där de plötsligt väldigt många getingarna från kalhygget låter oss vara ifred. Efter att ha ätit upp varenda smula av smörgås, ägg och småkakor från Tiveds kafferosteri så lägger jag mig ned för att titta lite på trädtopparna där ovanför. Tjugo minuter senare väcks jag av min egen snarkning, för att upptäcka Katarina snarka desto högre vid min sida. Jag antar att det bör ses som ett positivt tecken för vad skogen faktiskt gör med en; lindar in tankar och själ i ett lummigt lugn.
Det är nog det här som kallas skogsbada.





Vi sover i Tivedstorp – en gammal finnby längs med Bergslagsleden
Tillslut kommer vi fram till Tivedstorp, målet för vår vandring och även vårt boende för natten. Vandringen har tagit oss ungefär 4,5 timmar men så har vi även gjort väldigt många fotostopp längs med vägen (inklusive vår inledande fikarast, lunchrast, samt spontana powernap). Tivedstorp är en av alla röda stugor i området som tidigare tillhörde skogsfinnarna. Här höll man på med svedjebruk på 1600-talet och än finns några stugor kvar. Idag är det alltså ett STF-vandrarhem där du kan både sova och äta under din vandring längs med Bergslagsleden.






Vemod och nästan berömda burgare på restaurang Luripompa
Efter att ha checkat in hos Tivedstorp hoppar vi på Tivedsbussen igen, den här gången till det närliggande samhället Sannerud. Här ska vi få testa bygdens senaste restaurang, Luripompa.
”Luripompa” betyder ”småberusad” på tänkarnas och poeternas språk, väschötska. Vi vill att du ska bli lite luripompa i Tiveden.
Jag tar deras ”nästan kända” Tivedsburgare och en flaska Vemod från Hantverksbryggeriet. Katarina tar deras minst lika berömda vegetariska eldostburgare och en Tiveds Ale från samma bryggeri.






På hemlig tesalong i vildmarken
”Överraskning”, står det sedan i vårt schema. Under middagen har Tverling, eller David Tverling som han heter, mannen bakom företaget Naturguide Tiveden anslutit. Han ska ta oss iväg på ytterligare äventyr. Så vi lämnar sorlet på Luripompa och promenerar in i tystnaden längs med Kyrkstigen. Och ja sedan är det rakt ut i blåbärsriset som gäller. Det doftar ljung och labrador tea, samma växt som osade under våra fötter när vi vandrade på Grönland för några år sedan.
Hit brukar jag ta mina gäster och be dem sätta sig ned i blåbärsriset och bara vara helt tysta i en kvart.
Så vi gör det. Kastar oss ned på det fluffiga riset med ögonen fästa vid tjärnens spegelblanka yta därborta mellan träden. Vi lyssnar till fåglarnas parningsläten i fjärran och trädtopparnas visklek med varandra.






Så kommer vi fram till vad som visar sig vara målet med vandringen. Tesalongen. Mitt ute bland buskar och ris. Bilvägen går visserligen bara hundra meter bort avslöjar David, men den som inte vet det skulle tro att vi vandrat långt ut i ödsligaste vildmarken. Det är så vi kommit hit. Genom buskaget. Sebastian gör upp eld och David plockar fram den lilla tekannan. Bordet är redan pyntat men vi sätter oss vid elden för det är där man vill sitta en kväll som denna. Vi dricker te och pratar om det här med digital detox. Att man blir sugen på det på platser som dessa. Jag ber Katarina lägga ned sin telefon så att jag kan filma vårt brashäng med telefonen. Ja vad ska man säga? Vet inte vem som behöver den där detoxen mest…







Tillslut kommer vi i hem igen till Tivedstorp. Hem, sådant där man börjar kalla sina boenden när man reser lite för ofta. Kvällssolen har börjat övergå i natt, eller är det morgonen som redan vaknat? Lite längre bort hörs ljudet från grillfesten vi hann bli inbjudna till så fort vi ankom Tivedstorp. Så vi smyger oss tysta som katter in i vår stuga med hopp om att inte bli upptäckta. Tantfaktorn är hög. Nästa dag vankas ridtur genom nationalparken till Ösjönäs, men den har jag redan skrivit om här.


Resan gick under kampanjnamnet #hållbaritiveden. Ett initiativ där man bland annat genom Tivedsbussen vill uppmuntra till hållbar turism i naturen. Följande var våra partners (ord, bilder och åsikter är som alltid här på Fantasiresor enbart mina egna):

Så fint du fångar känslan i Tiveden! Verkligen toppentoppenbra beskrivet och magiska bilder. Längtar redan ut i min favoritskog igen… 🙂
Tack snälla! Förstår att det blivit din favoritskog!