Toscana i Italien är ljuvlig mat, vackra vyer och klassisk konst. Och definitivt: vingårdar i all oändlighet! Oavsett om du dricker vin eller inte så skulle jag ordinera ett besök på en toscansk vingård om du befinner dig i krokarna. Förutom att de ligger extremt vackert med vidunderlig utsikt över böljande kullar, så bjuder de ofta även på lokala delikatesser i form av ostar, prosciutto och olivolja lika god som vin. Här kommer inspiration från två vingårdar i Greve in Chianti som jag besökt.
Chianti Classico? Greve in Chianti? Chiantiområdet? Vad är vad?
Eftersom jag själv hatar begreppsförvirring så vill jag först försöka reda ut vad som är vad här. Rätta mig om jag har fel men så här har jag förstått det: Chianti kallas vindistriktet där man idag producerar Chiantiviner. Distriktet har med åren utökats och det som var det ursprungliga området kallas idag för Chianti Classico och ingår i Chianti. Vinerna från Chianti Classico anses vara mest prestigefyllda. I området Chianti Classico ingår i sin tur flera områden, bland annat Greve in Chianti. I Greve in Chianti ligger staden med samma namn (den hette dock enbart Greve fram till 70-talet och kallas ofta det fortfarande). Båda vingårdarna som jag besökt ligger i just Greve in Chianti. Pust… Nu kör vi.
Castello di Verrazzano – vin med anor och ett eget slott
När jag studerade italienska i Florens för några år sedan så åkte min skolklass med buss till Greve in Chianti. Målet var vingården Castello di Verrazzano. En vingård som ligger majestätiskt uppe på en höjd med milslång utsikt över vinrankorna. På toppen står ett slott med anor från etruskerna och i botten finns en vinkällare från 1600-talet. Men man tror att här har gjorts vin så länge som sedan år 1150. Ja, ni förstår. Här slänger man inte fram en bag-and-box till fredagssteken, här ÄR man vin.
Om du är sugen på att besöka Castello di Verrazzano så går det att boka in sig på deras guidade turer eller ta en lunch i deras hosteria. Vi fick en tur genom vinkällaren och provsmakade både viner och dessertviner, ostar och prosciutto. Blev väldigt sugen på deras agriturismo och att sova över ute bland vinrankorna. Priserna var inte alls så höga som jag hade förväntat mig av ett etruskiskt slott.
Jag åkte på en arrangerad busstur till Castello di Verrazzano, men du kan även ta lokalbussen nummer 365 från Florens busstation (ligger mittemot tågstationen). Bussresan går längs med det som kallas Chiantigiana (Chianti-vägen) och är spektakulär i sig. Hoppa av på stationen Greti och promenera sedan uppför genom vinrankorna. Biljetten kostar 3.5 euro enkel väg.
Fattoria Viticcio – rosig utsikt över Greve in Chianti
För drygt ett år sedan bodde jag två månader i Fiesole utanför Florens, och då kom Sara och Katarina på besök. Vi hoppade på lokalbussen 365 från Florens och åkte ut bland vingårdarna. Efter ungefär en timme hoppade vi av på hållplatsen Greve in Chianti och strosade sedan ytterst ostrukturerat upp mot vad som såg ut att vara vingårdar. Tillslut hamnade vi på vingården Viticcio.
Viticcios historia är inte lika anrik som Verrazzanos, men även här finns agriturismo. Deras pool gick inte av för hackor så skulle definitivt kunna tänka mig en natt här också. Kanske får det bli en roadtrip mellan toscanska vingårdar framöver? Vingården Viticcio odlar helt ekologiskt och har även några hektar som är biodynamiska sedan 2003, vilket jag tycker är extra kul eftersom jag till stor del är uppvuxen på just en biodynamisk gård.
Eftersom vi inte hade planerat vår Chianti-tripp så hade vi precis missat vingårdens rundtur och orkade inte vänta till nästa. Så efter att ha insupit atmosfären och en och annan rosenknopp så promenerade vi tillbaka igen mellan vinrankorna. Vårt gemensamma mål: uteservering på torget i staden Greve in Chianti.
På en uteservering i staden Greve in Chianti
Precis när vi kom in på torget i Greve in Chianti bröt regnovädret lös. Så vi hoppade in under närmsta bästa markis och placerade oss där. Torget är gulligt med sandgula fasader och fyllt av uteserveringar och butiker där man kan köpa vin i alla former och färger. På många ställen kan man dessutom beställa in de flesta vinerna per glas, och i en av butikerna hade de även som en vinautomat där man kunde välja storlek på glaset om man bara vill provsmaka. En tryffelpasta och servitörens parfymdränkta skinnjacka på det, och vi var återigen tre mycket nöjda personer som hoppade på kvällsbussen tillbaka till Florens igen.
