På besök i Sameland och konsten att mata en ren

Samerna räknas till en av världens ursprungsbefolkningar. Ändå vet jag oförskämt lite om dem. Eller åtminstone visste, fram tills mitt besök på Sámi Siida i Jukkasjärvi tidigare i år. Sámi Siida är en gammal samisk marknads- och mötesplats dit turister idag kan komma för att lära sig mer om den samiska kulturen, köpa samiskt hantverk, prova samisk mat i deras jättelávvu (typ lappkåta) och prova att mata renarna!

Mu ruoktu lea mu váimmus
ja dat johtá mu mielde.

Mitt hem är mitt hjärta
det flyttar med mig.

Citatet är ur en dikt skriven av den samiska författaren och konstnären Nils-Aslak Valkeapää, och som lästes under ett bildspel man kunde titta på inne i en av timmerstugorna. Tyckte det var ett så fint citat. Passar också väldigt bra på en världsresenär. Eller hur?

Vår guide berättar om samernas historia, på många sätt en ruskig en, fylld av förtryck och utanförskap. Visste du till exempel att så sent som på 1930-talet infördes en lagtext i Sverige som beskrev vem som skulle få definiera sig som same? Man bestämde att en same var en som även var renskötare. Detta innebar att många samer som inte var renskötare tvingades flytta in till städerna, och barnen tvingades in i den svensktalande skolan. Med förstås förödande konsekvenser på många sätt. Det här gör att bara ungefär en tredjedel av dagens samer ens kan prata samiska eftersom de aldrig fick lära sig det i skolan.

Men samernas historia består förstås inte bara av ruskigheter. Den är även fylld av kunskaper kring hur man lever ett självförsörjande liv, kulturskatter och livsklokheter. Och så renskötsel förstås! En av höjdpunkterna var att få vara med och mata renarna med renlav. Har aldrig varit så nära en ren förut. De var både söta och märkliga med sina knotiga kroppar och nyfikna mular.

Innan vi begav oss vidare i snövirvlet så var vi förstås tvungna att avnjuta en samisk lunch inne i storkåtan. Där kunde man välja mellan: Suovas – rökt renkött med bröd och lingonkräm. Gurpi – Renburgare. Och Luossa – laxsoppa med gräddfil. Jag beställde Suovas och till efterrätt kaffe med gnisslande kaffeost. Medan vi värmde händerna (/facebookade) så grillades brödet över elden i mitten av kåtan.

Mina fantasiresor till en lappkåta har tidigare enbart bestått av de som barnböckerna Plupp genererat. Ni vet det där färgglada trollet som hängde med lämlar och renar någonstans i Lappland. Det lät alltid så mysigt hur de kurade ihop sig på de tjocka renskinnen med den sprakande elden i mitten. Nu fick jag mitt eget Plupp-äventyr!

Jag med mitt lurviga resesällskap Katarina och Helena om vi var en Plupp-bok.