Jämtlandsleden från Storulvån till Ramundberget – vandring på kalfjället

Det har blivit en tradition: Jag och min syster Martina på nattåget norrut, med ryggsäckarna fulla av tält, spritkök, mat och annat nödvändigt. Första gången vandrade vi från Abisko till Nikkaluokta, andra sommaren blev det Kungsleden från Kvikkjokk till Saltoluokta, tredje gången begav vi oss till Ritsem för Treparksmötet – och nu sitter vi alltså här (31 juli 2021) för fjärde gången på väg upp. Martina har packat upp mjölkchokladen och fördelar proseccon i våra plastmuggar. Att välja egen tågkupé har sina fördelar.

Totalt ska vi vandra 63 km på 3 dygn längs med Jämtlandsleden, från Storulvån till Ramundberget. Leden har vi valt av två anledningar: 1) Jämtland är närmare än Lappland som vi tidigare vandrat i, och 2) vandringen går mestadels på kalfjället vilket innebär mindre mygg.

Etapp 1: Storulvåns fjällstation till Sylarnas fjällstation, 16 km

Det börjar inte direkt som någon solskenshistoria. Molnen hänger tunga redan över Storulvåns fjällstation där vandringen börjar, och ungefär halvvägs till Sylarnas fjällstation öppnar sig himlens portar. Men luttrade som vi numera anser oss har vi bokat middag på nästa fjällstation, den vid Sylarna, så när regnet rinner ned för mina kinder flyr jag till långkok och chark i fantasin.

Redan efter bara någon timme på Jämtlandsleden har vi sett fler renar än vi sett under våra tre vandringar i de lappländska fjällen (där vi alltså inte sett en enda). De tittar på oss nyfiket på håll, vickar lite på sina spretiga hornkronor. Sylarnas fjällstation är en flottare variant och även om vi tältar betalar vi extra för att få använda torkskåp och dusch. Middagen är långt ifrån gratis men vad gör väl det när man får äta med bergmassiven precis utanför fönstret.

Etapp 2: Sylarnas fjällstation till Helags fjällstation, 19 km

Vi kokar morgonkaffet i fjällstationens kök och äter mjukostmackor med utsikt över bergen. Vandringen startar med vackra vyer och ännu fler renar. Vi går längs med Sylälven och sedan genom ett pass mellan Kläppen och Herrklumpen. Lunchen består av naanbröd, färdig rismix, ölkorv och vakuumförpackade oliver.

19 kilometer senare når vi Helags fjällstation. En fjällstation jag har halvtaskiga minnen av från en klassresa hit första året på gymnasiet när vi vaknade upp i en snöstorm. Jag hade lånat pappas tält från typ 70-talet som revs sönder nästan genast, vattnet rann ned i mitt ansikte från tältduken som lossnat och jag minns hur jag räknade sekundrarna tills jag skulle få gå in och värma mig i fjällstugan. Att inte det (eller ryggsäcken också pappas a la 70-tal med stålram för herr-rygg) gjorde mig avskräckt från fjällvandring för alltid är ett under.

Nåväl. Så fort vi slår oss ned på Helags terrass med varsin öl börjar det blåsa. Kanske blåser det alltid vid Helags? Det går snabbt och snart inser vi att vi måste springa för att få upp tältet innan regnovädret är över oss. Att hitta en vindstilla plats tar tid, men när vi väl gör det är vi fullblodsproffs. Vi vet exakt vad som ska göras, det är lite som en dans. På bara några minuter ligger vi i våra sovsäckar med ullunderställen på. Eller juste, middagen. Det får bli polarkaka med mjukost, färdigskivad mozzarella och prickigkorv i liggande läge.

Etapp 3: Helags fjällstation till Svaletjakke rastskydd, 20 km

Det tar oss nästan en timme innan vi hittar vår led. Antagligen skulle det gå snabbare om vi bara frågat stugvärden men så är det den där stoltheten. När vi väl hittar rätt börjar en vandring i Hobbit -Nangijala-Sound-of-music-land. Du fattar. Det är småblommor, blånande berg, porlande bäckar och sol på speed. Sagolikt helt enkelt. Hela tiden med den dramatiska Predikstolen till höger. Mullrande åska dånar i bakgrunden men vad gör väl det när dalgången ligger grön och grann och vi skuttar på lätta ben nedför stigen.

Sedan vänder det. Regnet kommer. Åskan kommer. Det går uppför. Vi går och går med Fältjägarstugan, placerad som på en piedestal på sitt berg, som ett lockande slutmål – eller åtminstone någon timmes vila. Väl framme stoppas vi av stugvärden. Halt, stugan är full. Jahopp. Nej det finns inte heller något tak man får sitta under utomhus heller. Vi lunchar i ösregn en bit bort, muttrar över icke-humana stugregler och vandrar sedan i en uppförsbacke som a-l-d-r-i-g vill ta slut. Men tillslut tar den slut, som allt här i livet. Vi har nått Svaletjakke rastskydd, solen är tillbaka och vi tar årets dopp i en iskall tjärn. Här är vi helt själva med bara fjällets hemligheter omkring oss.

Etapp 4: Svaletjakke rastskydd till Ramundberget, 8 km

Sista etappen är kort, 8 kilometer, och tur är väl det eftersom den till stor del går kraftigt nedför. Vandringen börjar i dimslöjor som åmar sig mellan minibjörkarnas kala stammar, för att sedan bli allt mer lummig, nästan regnskoglik. Med tung packning känns sluttningen tillslut i knäna så det är med lättnad vi tillslut når horisontal mark i Ramundberget. Vi är många timmar tidiga tills vår buss hemåt ska gå, och eftersom inget mer än en matbutik är öppet placerar vi oss på en träbänk i solen i bussväntan.

Vi utvärderar vandringen. Konstaterar att de jämtländska fjällen är minst lika dramatiska som de lappländska. Att det är najs med kalfjäll eftersom vi sluppit mygghorderna. Att vi skulle vilja se några nya fjäll. Kanske…

…Dolomiterna i Italien! Vilket det blev i sommar, 2022. Mer om det kommer snart – så länge kan du läsa mitt reportage i resetidningen Vagabond, nr 7, 2022. Har du någon vandring planerad till nästa sommar? Inspirera gärna! 👇

Write a response

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng
Fantasiresor © Copyright. All rights reserved.
Stäng