Jag tror det är Jeanette som kläcker idén om en mellanlandning i Seattle. Grungens huvudstad, The Emerald City men även – passande nog – The Gateway to Alaska. För mig är det mest en amerikansk storstad någonstans i periferin av min kunskapsbank. Ingen jag spenderat någon närmare fantasiresa i. Men eftersom vi måste mellanlanda någonstans på vägen till Alaska, så får det bli Seattle. Och precis som klyschan så talande säger:
The best things in life are unexpected
Seattle är en blandning av blå och blänkande skyskrapor, gröna parker och hipsters. En lite ruffig stad med stor charm. Under våra drygt två dygn hinner vi med att besöka tre olika hipsterkvarter med tillhörande butiker, restauranger och barer, mer om dem kommer i ett separat mastodont-inlägg. Först lite mer om vår första dag.
När vi landar är klockan tolv mitt på dagen och vi har varit på resande fot i drygt sexton timmar. Vana globetrotters som vi ändå är, har vi bestämt oss för att försöka hålla oss vakna till kvällen för att inte bli alltför mycket fånge under jetlaggen. Vi börjar med att checka in på hotellet, och redan där kan man säga att vår lyckade Seattle-vistelse börjar.
Lyckan stavas boutiquehotell och Ace Hotel Seattle
Ace Hotel flörtar med oss redan nere i entrén. Det första vi möts av är ett citat från Barack Obama, en del ur hans tal om immigration år 2014. Viktig påminnelse och kanske ännu mer relevant idag. Svårt att inte gilla ett sådant hotell liksom.
Scripture tells us that we shall not oppress a stranger, for we know the heart of a stranger — we were strangers once, too. My fellow Americans, we are and always will be a nation of immigrants. We were strangers once, too.
“Ace Hotel är en av pusselbitarna i stadsdelens klassresa. Och kanske den tydligaste symbolen för det urbana Seattle – ett Seattle som inte alltid går klätt i fleece och hajkar…” skriver Res i artikeln som väcker min obefintliga Seattle-lust till liv inför resan.
Här sover vi på rad i vårt superhippa hotellrum. Om man inte skulle ha något att göra kan man alltid göra origami, manualen är uppritad på väggen.
Allt är väldigt vitt förutom vårt duschdraperi som är tungt och blodrött. ”Formspråket påminner om ett mer gästvänligt gammalt dårhus” fortsätter Res i tidigare nämnd artikel och jag förstår associationen även om verkligheten är bättre än så.
Hotellet är ganska litet men det är även det som är charmen. I den lilla foajén är det lummigt, grönt och små fiskar i korall som simmar runt.
Även frukosten är enkel men allt man behöver: kaffe, jordnötssmör, ägg, pannkakor och tjock yoghurt. För mer hotell-inspo: läs Jeanettes inlägg
Pike Place Market
Pike Place Market är en av USAs äldsta marknadsplatser för lokala bönder och odlare. Här botaniserar du bland fiskar, blombuketter och grönsaker i regnbågens alla färger. Marknaden ligger på kort gångavstånd från vårt hotell ned mot hamnen, så vi bestämmer oss för att börja där. Och, för att vara helt ärlig, är det den snygga neonskylten som fångat vår uppmärksamhet på Instagram.
Färska fiskar på The Athenian Seafood Restaurant and Bar
Ett tips är att äta färsk fisk från någon av restaurangerna inne i Pike Place Market. Vi tar en som ser mysig ut, The Athenian Seafood Restaurant and Bar, och beställer in en Bloody Mary för det är det man ska dricka i Seattle säger Katarina. Jag har aldrig gillat Bloody Mary och konstaterar att tomatjuice med tabasco inte är godare heller i Seattle. Fisken däremot, den är mums!
Vet inte om det sedan är Bloody Maryn eller jetlaggen som slår till men jag och Katarina blir plötsligt som två zombies. Vi har dock en till sak på vår lista att checka av innan vi tänkte tillåta oss att sova: tuggummiväggen!
Gum Wall – kul eller ful?
Det är precis vad namnet avslöjar, en vägg full av tuggummin. Först: ”wow, vad stort det är”. Sedan: ”fyfan vad äckligt det är”. Känslorna avlöser varandra snabbt. Attraktionen kan stoltsera med över tusen kilogram färgglad hubbabubba. Den kan även stoltsera med att ha blivit utnämnd till den andra mest bakteriella turistattraktionen i världen. (Vinnaren är en irländsk sten som sägs bringa lycka om man kysser den, vilket turister har gjort sedan 1400-talet.)
För bara några år sedan bestämde man sig för att tvätta bort alla tuggummin. Det tog 130 dagar. Bara några dagar senare påbörjades tuggummisamlingen igen, och som ni kan se på bilderna, är den minst lika stor igen idag.
Sugen på pizza anyone?
Eller sugen på att ta ditt bröllopsfoto här kanske? Hur osannolikt det än låter: i så fall är du inte ensam. Tuggummiväggen är en populär bröllopsfotobakgrund.
La upp en omröstning på Instagram där det var oväntat jämnt mellan de som tyckte tuggummiväggen var cool och de som tyckte den var outhärdligt äcklig. Så nu undrar jag förstås: vad tycker du?
1 comment