En första flört med Fiesole

Det började med en akut nysattack. Kände mig ungefär som ett grott-troll som stapplande tog sina första steg ut i dagsljuset från Florens flygplats. Blev stående, kisandes, med min degiga kropp som varit sjuk i sju veckor, bara stirrandes rakt in i solen.

Fåglarna som kvittrade. Vinden som inte attackerade mig från alla håll utan istället liksom lindade in mig i en ljummen känsla. Om det inte var för den där omedelbara nysattacken som ett resultat av ljuskänsliga ögon och något slags genetiskt fel som gör att jag alltid nyser minst tjugo gånger, så skulle man ha kunnat kalla det ett hallelujamoment.

”Via del Bargellino, Fiesole, Grazie.” Taxichauffören, som för ovanlighetens skull var en kvinna, sms:ade sig genom hårnålskurvorna och upp genom omöjliga passager. Exakt var det skulle sluta visste jag inte ens själv. Bilderna jag sett på lägenheten var få och Fiesole för mig okänt. Tillslut stod jag där vid dörren till vad som skulle vara mitt hem de kommande två månaderna.

Donatella, den kvinnliga delen av husägarparet, hade inom 30 minuter bjudit in mig på påsklunch. Där var hela familjen samlade kring påsklamm och bredvid den den traditionsenliga trelitersrödvinsflaskan. Så gullig familj och så italiensk. Och jag då, svenskare än aldrig förr, kom knappt på ett enda ord på italienska. Måste hitta någon som kan lära mig lite när jag är här.

Fiesole, byn där jag bor, är lite som en dröm. Kommer göra några separata inlägg om den, min lägenhet, Florens, min ultimata picknick… Ja det finns mycket gottigt att vänta. Ville mest bara skriva och säga hej och att än så länge är det tiptop. Är så glad att jag fick till detta och faktiskt gjorde något av min dröm. Nu är frågan: vilken dröm ska jag göra verklighet av next?