Jag sväljer ner en tugga fylld av tjocka skivor parmesan, lövtunn prosciutto och några soltorkade tomater med ett glas prosecco. Solen kittlar mina novembertrötta ögonlock och jag tänker, ackompanjerad av det lilla torgets klocktorn, att på den här pinnstolen vid husväggen mitt i Italiens böljande landskap skulle jag kunna sitta kvar resten av mitt liv. Bara vara. Låta solen kittla på. Italienskan studsa mellan husväggarna.
Bella! Buongiorno! Come stai?
Att mitt proseccoglas sedan krossas mot den hårda kullerstenen och halva focaccians innehåll hittar ut på fel sida av brödet, är väl något slags tecken på att det vore ganska dumt att sitta kvar där resten av mitt liv. Det finns ju så mycket annat att se. Också.
Det är lätt att bli religiös i Assisi.
Om det är den enorma Basilica Di San Francesco D’Assisi, den lilla smäckra basilikan på torget eller den krämiga mozzarellan jag provsmakar från torghandlaren är svårt att avgöra. Men det är något speciellt att strosa runt i detta UNESCO världsarvs snirklande gränder. Dit når inte ens sorlet från torgets uteserveringar utan det är bara jag Under the Tuscan Sun, eller Umbriens i det här fallet. En katt som stryker sig mot mina ben, en vespa som sveper förbi, en saftig liten bakelse som slinker in i munnen.
Assisi är allra mest känd för att vara hemvisten till den helige Franciskus, eller Franciskus av Assisi som han även kallas, och dess stora katedral agerar som ett minnesmonument dit turisterna vallfärdar. Ett konstverk till fullo, även om jag saknade lite krigande kvinnor på väggarna – eller ja, kvinnor som uttryckte någonting alls förutom änglalika mesminer som ”hej, jag är jettesnell”.
Resan till Assisi var en skolutflykt jag gjorde under mina italienska studier på Linguaviva i Florens i november. Ett toppensätt att få lära känna sina klasskamrater lite bättre, lära känna kulturen och öva på sin italienska. Helt fantastiskt att bara köra bussen ut från Florens genom Toscanas böljande landskap och in i Umbriens minst lika ögonkittlande. Om du någon gång planerar in en resa (vårweekend?) till Florens, är en busstur ut på landsbygden, förslagsvis till just Assisi, ett måste!
Denna resa var ett samarbete med ESL – språkutbildning utomlands. Som alltid här på Fantasiresor skriver jag enbart om och vad jag själv vill, åsikterna, bilderna och orden är alltså alltid mina egna.
Ser så himla härligt ut, och du beskrev känslan så bra att jag nästan tyckte jag var där för ett ögonblick! 🙂 Känner mig nästan lite religiös jag med just nu 😉
Åh tack! Fint betyg 🙂
Jag förstår dig! Vilken fantastisk plats att upptäcka:)
Verkligen, rekommenderas starkt 🙂
Så träffande du beskriver känslan! Jag inser att det är alldeles för länge sedan jag var i Italien, Dags att åka tillbaka!
Kul att träffa dig på Travel Massive, förresten! Tack för en jättetrevlig kväll.
Ja ÅK! 😉 Jättekul att träffa dig också, tack själv!
Så härligt det ser ut! Minnesmonumentet verkar ju hur fint som helst. Och jag gillar verkligen de styckena som handlar om hur du sitter på caféet och vill vara där för alltid, men sedan tappar du smörgåsen och glaset krossas och du minns att det finns så mycket annat att se. Riktigt vackert!
Om du har tid får du jättegärna svara på vad du använder för kamera och objektiv? 🙂
Tack för din fina kommentar! Ursäkta lite sent svar. Jag använder en Sony NEX-6 med ett zoomobjektiv. Nu har jag även precis köpt ett fast objektiv på 50 mm men har inte hunnit lägga upp några bilder med det ännu. Kan rekommendera kameran starkt om du inte är en superfotograf utan snarare vill ha en behändig och liten kamera som ändå tar ok bilder, kan filma och går att föra över bilderna trådlöst via wifi. En perfekt resebloggskamera med andra ord 🙂
Så fina bilder från Assisi! Vi reste runt i Umbrien och hamnade av en slump i just Assisi. Och vilken lyckträff, ibland är det oväntade det som blir bäst på en resa. Så var det med Assisi. Det var så vackert där och vi åt en av de godaste middagar jag någonsin ätit. Vi var inte in i katedralen, men det borde vi ha inser jag när jag ser dina foton.