Vipava Valley är Sloveniens Bordeaux. Platsens mix av medelhavslunk och näpen alpluft gör druvorna unika i sin särart, något som även börjar dofta i näsorna utanför landets gränser. Vi fick en rundtur i vad som lika gärna skulle ha kunnat vara Toscanas frodiga kullar, Vipava Valley.
Slovener kan det där med att dricka alkohol. Na zdravje var nog det ord som hördes mest under resan. Men det är inte bara kvantiteten som räknas. Vi började med en blåbärs-shot, några delikata lokala viner och en manchego som aldrig ville sluta smaka – till utsikten av ett bedårande yrvaket Vipava Valley. I horisonten stod ett gäng och gjorde qigong till plingplongmusik i slowmotion. Lugnet. Luften.
Vi tog en promenad genom dalen, förbi några fjällkor och upp till utsikternas utsikt genom ett kikhål i berget. Med blicken ut över de blåtonade landskapsslöjorna förstår man att allt annat än extraordinärt vore konstigt av ett vin från denna oas.
Vinprovning nummer två gjordes, även den innan lunch, i vinkällaren på Sloveniens största vinfabrik Vipava1984. Än så länge säljs deras viner mest till den nationella publiken men målet är att inom en snar framtid även bli en aktör av rang på den internationella vinscenen. Medaljerna som ramlar in till de slovenska vinerna är en god hjälp på vägen. Vi hann även med en tredje vinprovning i deras showroom Vinoteka Vipava inne i staden Vipava – även kallat för Sloveniens Venedig.
Romantiken över att komma hem med vinblodiga händer varje dag! Att plocka små skimrande druvor i solnedgången! Att känna resultatet i kristallglaset några veckor senare! I mitt nästa liv ska jag bli vinplockare i Vipava Valley.
På vinodlingarna nalkades det skördefest. Vi blev inbjudna till en privat vinkällare inne i kullerstensstaden Goče. En miniby där varje invånare har sin egna vinkällare. Faktum är att en genomsnittlig slovensk vingård enbart består av 0,6 hektar just på grund av att de flesta odlar sina egna druvor i en minivariant i trädgården.
Skrönan säger att anledning till att gränderna är så otroligt smala i Goče är för att vinproducenterna (alltså alla) inte ska vingla så mycket när de kommer hem från vinkalasen om kvällarna. En för övrigt otroligt mysig by dit jag garanterat ska åka tillbaka. Alla hälsade vänligt, vår guide berättade att de redan visste om att vi var där. Det är så det fungerar. Till och med hunden Sean Connery verkade förvarnad.
Miska Wines är en annan av Sloveniens stolta vinproducenter. Hit kan man komma och bli bjuden på trerätters inne i vinkällaren. Tre rätter utsökt utformade för att passa just Miskas viner. Jag fick till exempel en hemmagjord pasta med bland annat granskott, rustikt men med otrolig fingertoppskänsla. Godaste ever.
Eftersom denna slovenska dag präglades av provsmakningar av diverse (DIVERSE) alkoholhaltiga drycker måste jag även visa upp det mindre smakfulla provet: den knallgröna sjuttio-någonting-procentiga likören från krutgumman som aldrig ville låta mig smita. En slovensk måne på det och sedan godnatt från fina Hotel Gold Club i Ajdovščina. Nästa inlägg åker vi på olivsafari!
Tack till G&S Promotion – Going Places & Seeing People för denna resa. Åsikterna och orden är som alltid här på Fantasiresor enbart mina egna.
Härliga bilder! Ser verkligen lockande ut!
Jasså, se där. Vinprovningarnas mästarinna har hon blivit! Kuliga bilder, härlig atmosfär. 🙂
Ett resmål till adderat på min bucket-list! 😉