Hur gick jakten på att vara uttråkad? Årsuppföljning

För ett år sedan skrev jag ett inlägg med titeln ”jakten på att vara mer uttråkad”. Jag var överöst med jobb och bestämde mig för att det var dags att ta makten över mitt eget andrum. Saker man får sköta själv när man är egenföretagare (och oftast annars också för den delen).

Sedan har jag glömt uppföljningen (förutom en halvdan halvårsavstämning), tills jag fått så många påminnelser av Sara att det nu är dags. Sara är en sådan där person som ständigt jobbar med att utforma sitt liv precis så som hon vill ha det precis nu. Något jag inspireras av jättemycket, så det här inlägget är tillägnat Sara.

När hösten började för ett år sedan hade jag alltså sagt upp de flesta av mina löpande uppdrag och även min medarbetare (som jag fortfarande samarbetar med ibland även om hon då är sin egen och jag aldrig direkt ansvarig för henne). Målet var som sagt att vara uttråkad så mycket som möjligt med någon slags förhoppning att den där superkreativiteten skulle infalla. Jag skulle jobba två dagar i veckan och ägna mig åt massor av inspirationspåfyllning de andra dagarna.

Så – infann den där superkreativiteten sig?

Hösten blev trots mina planer långtifrån lugn, plötsligt var jag inbokad på fem resor och spenderade totalt 1,5 månad på resande fot. Men kanske behövde jag en termin för att liksom gå från ”gasen i botten” till att börja sakta ned? För vårterminen fylldes plötsligt av massor av nya saker jag länge velat men aldrig tagit tag i.

• Gick en kurs i digital mätning och analys via Berghs.
• Gick en skrivworkshop via Folkuniversitet.
• Började träna och har för första gången i livet faktiskt lyckats få in träning som en vardaglig del av mitt liv utan att bli sjuk eller träna ihjäl mig (min mentala morot för att faktiskt komma iväg: bastun efteråt). Still going strong!
• Var med och startade en bokcirkel och har genom det läst fler böcker än på väldigt väldigt länge.
• Hade 2 stycken mini-workations, en på Gotland och en på Thorskogs slott.
• Sprang på så många olika events så jag är chockad själv över min nyvunna mingelkärlek. Okej, det var en överdrift. Men tycker åtminstone inte det är döläskigt längre. 
• Nu den här hösten pluggar jag dessutom en distanskurs på 100% i kreativt skrivande via Luleå Tekniska Universitet (jobbar samtidigt dock pga pengarna växer inte på mina träd heller).

Ordinerar härmed tråktid till alla stressade

Mitt beslut om att vara mer uttråkad var – så här i efterhand – mitt hittills bästa beslut. Jag tror jag hade blivit utbränd annars. Och är det något jag är rädd för så är det att bli utbränd. LIVRÄDD. Så är glad att jag vågade lita på min magkänsla istället för att göra det som oftast annars anses vara mått på framgång, dvs klättra på karriärsstegen, chefa, expandera, världsherravälde.

Åt lunch med en bloggläsare i somras som berättade att hon hade inspirerats av mitt första inlägg om att vara uttråkad och bokat in sig själv i en fjällstuga en vecka för att också få vara uttråkad en stund. Det är även därför jag skriver det här inlägget. För att kanske inspirera någon mer att göra likadant!

Men ska jag vara uttråkad nu resten av livet?

Att vara uttråkad är, trots denna lovsång, inte alls mitt bästa tillstånd här på jorden. Om jag ska vara ärlig så hatar jag att vara uttråkad. Att bara vara uttråkad en längre tid resulterar tyvärr inte i mer handlingskraft hos mig, jag blir bara lat och deppig. Så när jag skriver att jag ordinerar tråktid så handlar det inte om ett tillstånd jag själv tänker befinna mig i konstant, utan ett tillstånd jag behöver befinna mig i med jämna mellanrum för att liksom checka av läget. Gör jag det jag vill göra just nu? Vad vill jag förändra? Det är så lätt att man annars bara springer på i det där ekorrhjulet utan att känna efter.

Saker jag fortfarande vill förbättra:

• Få någon slags rutin kring mitt egna skönlitterära skrivande.
• Måla och rita mer pga otroligt rofyllt. Den nya drömmen är att göra en barnbok i stil med Lena Andersons där huvudpersonen reser till olika platser i världen.
• Hitta ett mer regelbundet socialt jobbsammanhang i form av t ex coworking-kollegor eller ett kontor som är stort nog så att jag inte sitter själv hela tiden. Hör om så många coola coworking-ställen i Berlin och blir väldigt sugen på att emigrera dit…

Återkommer om det Sara.