Skolresa till Perugia och underjoden

I höstas var jag, som vissa av er kanske minns, i Florens och studerade italienska i två veckor. Förutom att jag tycker italienska är ett himla fint språk, så såg jag kanske allra mest fram emot att få uppleva lite mer av Italien. Maten, kulturen och den där känslan för ”Bella” (vacker) i allt från hur en liten fönsterbräda ska inredas till en hel stads arkitektur.

Jag har redan bloggat om min skolresa till Assisi, och här kommer lite mer om Perugia – Umbriens huvudstad. En frodig region även kallad ”Italiens gröna hjärta” och staden, en gammal historia, kallad både chokladens, studenternas och etruskernas stad.

Den coolaste sevärdheten var nog utan tvekan Perugias underjordiska medeltida stad. 1540 beordrade den dåvarande påven att en imponerande fästning skulle byggas på Perugias högsta kulle. Fästningen byggdes rakt över distriktet Borgo San Giuliano och hundratals hus och kyrkor förstördes och användes som grund till den nya fästningen, Rocca Paolina.

När Italien bildades som stat 1861 och påvens herravälde försvann, raserades fästningen helt, och idag finns bara enstaka delar kvar av dess exteriör. Men tar du den långa rulltrappan från Piazza Partigiani ner i underjorden, så kan du hälsa på de delar som finns kvar av byn som byggdes över. Väldigt häftigt att vandra runt i denna underjordiska stad!

Tyvärr lyckades jag inte ta några bra bilder där nere i mörkret, men här är en från utsidan och en från underjorden:

Ovanpå den underjordiska byn växer idag den lilla miniträdgården, Giardini Carducci, med sprudlande små fontäner och en magnifik utsikt över Umbriens cypressbeklädda slätter. En plats att slå sig ner på en av parkbänkarna och bara njuta i solen som sakta slocknar bakom de blåbeslöjade bergen. Där var skrynkliga par med pudlar, pappa med dotter, student med tjocka läroböcker, ett par vänner med sprudlande prosecco.

Min skolresa till Perugia varade i ungefär två timmar, så jag hann tyvärr inte se alla de sevärdheter som finns i form av kända kyrkor och så vidare. Men för mig är det där vardagliga livet nästan intressantare och mer inspirerande. Jag föredrar gulliga tanter, prylprydda marknader, mozzarellamaten, drycken och livet, framför uråldrig historia och döda män som fått måla. Om jag måste välja, alltså.

Denna resa var ett samarbete med ESL – språkutbildning utomlands. Som alltid här på Fantasiresor skriver jag enbart om och vad jag själv vill, åsikterna och orden är alltså alltid mina egna.