Irland – P.S. I love you

I sponsrat samarbete med Tourism Ireland

“Jag har gått vilse” säger Holly när hon möter Gerry för första gången i P.S. I love you. Någon minut senare kysser de varandra. De har fortfarande inte lämnat Wicklow Mountains Nationalpark. Och även om Gerry visserligen redan har dött i filmen och den där kyssen känns ganska orealistisk så kan jag inte låta bli att tänka att där kanske finns fler Gerrys där bland kullarna.

I början av september var jag och Katarina, från det för ändamålet passande bloggnamnet Äntligen vilse, i Irland i dagarna fyra. Syftet med resan var, förutom min hemliga jakt på Gerry, att åka häst och vagn hos Clissmann Horse Caravan. En dröm jag haft i många år. Vi hann även med både en eftermiddag i Dublin och en sväng till kusten.

Här kommer ett sammanfattande inlägg över hela resan, två separata inlägg om själva vistelsen hos Clissmann och Dublin kommer inom kort.

Jag och Katarina provar varsin irländsk keps. Borde vi ha köpt?

Dag 1: Dublin

“Are you going to a hotel?” det är vår taxichaufför som undrar för andra gången. “No a restaurant”. Lätt konfunderad släpper han av oss framför en liten grön restaurangfasad. Texten på markisen lyder “Dublin’s oldest chipper”. Och det är för just deras chipper som vi kommit hit. Chipper är irländsk slang för en butik där du kan köpa fish and chips. Enligt internet ska de vara riktigt bra just här, ja till och med de bästa. Vi har sparat oss sedan frukost, så vi svarar i kör igen bara för att vara säkra på att han verkligen förstått: “please drive us to this restaurant”.

Den söta fish and chips-mannen på restaurangen som jag ska berätta mer om i min Dublin-guide.
Fönstret från vårt hippa rum på Kelly Hotel i Dublin.

Mysigt är ett mycket svenskt ord. Men om det är någon annan plats där ordet mysigt skulle kunna tänkas härstamma från så är det nog Dublin. Dublin är mysigt. Fruktansvärt mysigt. Det är tegelfasader, låga byggnader och söta butiker med vackert typograferade skyltar i guld utanpå. Det är mysiga kaféer där man blir sugen på att sitta länge med en kopp varm choklad en ruskig höstdag och det är topphemliga cocktailbarer som vi aldrig kommer in på trots flera tappra försök. Det är vintagebutiker fyllda till taket, det är klassiska pubar med livemusik och det är whiskey in the jar.

En mer utförlig guide till ställena vi åt på och besökte under vår eftermiddag i Dublin kommer som sagt separat. Men här är en liten sneak peak:

Dublin i Irland
Bokhandlar är alltid ett säkert kort när man är på resa.

In Dublin’s fair city
Where the girls are so pretty
I first set my eyes on sweet Molly Malone
As she wheeled her wheelbarrow
Through the streets broad and narrow
Crying “cockles and mussels, alive, alive, oh”

Ur låten Molly Malone av The Dubliners.

Dag 2: Clissmann Horse Caravans

Efter att ha ätit oss igenom Dublin på torsdagseftermiddagen, så är det på fredagen dags för oss att prova den irländska tågtrafiken. Vi hoppar på tåget på Connolly Station och åker drygt en timme längs med kusten till Rathdrum. Tågstationerna påminner lite om tågstationerna i England, allt känns gulligt och genomtänkt. Det är inte framtidens rymdstation vi hamnat på utan snarare i en kostymfilm från 50-talet. Minus kostymerna då.

Katarina passar in med sin hatt. Jag undrar: när kommer hatt-trenden tillbaka? Kanske dags?
Katarina redigerar bilder och jag gör det jag gör helst på ett tåg: drömmer ut genom fönstret.

På stationen i Rathdrum blir vi hämtade av en äldre välklädd herre, Andy. Andy pratar lågmält och snabbt och vi förstår inte ett ord av vad han säger. Men det går bra ändå, för han vet redan att vi ska stanna till vid byns lilla matbutik för att köpa med oss förnödenheter till vår hästvagn och han vet att det är hästarna hos Clissmann som vi ska till.

Hos Clissmann bor vi ungefär ett dygn i en av deras färgglada trävagnar. Mer om det här dygnet kommer i ett separat inlägg. Men låt mig sammanfatta det så här: HÄSTDRÖM.

Dag 3: Wicklow Mountains National Park

Clissmann ligger nära nationalparken Wicklow Mountains, du vet den där Gerry kan tänkas komma strosande på en grusväg. Så på lördagen ber vi Alan skjutsa oss dit. Först måste vi stanna till och köpa med oss smörgåsar, säger han, de ska vara extraordinära de som säljs hos Glendalough Green. Vi låter Alan göra vår smörgåsbeställning och ser smått chockat på hur brödet fylls med pastasallad, linsröror, pesto och ajvar. Ett riktigt genidrag skulle det visa sig, jag tror banne mig jag aldrig har ätit en godare smörgås förut. Varför har jag inte tänkt på det tidigare, att stoppa salladen i smörgåsen liksom, två-i-ett? Vi köper även med oss kaffe och varsin enorm tårtbit som följer med oss hela vägen till Dalkey.

Kaféet med de magiska mackorna.

Från Glendalough Visitor Center vandrar vi längs med leden som heter Spink. Det är viktigt att vi går motsols har Alan poängterat. Så vi gör det. Går både motsols och mot hur de flesta andra verkar gå. Först passerar vi en uråldrig klosterstad med delar kvar från 900-talet där både scener i Braveheart och PS. I Love You ska ha spelats in.

Vandringen är fantastisk och vi har även tur med den irländska solen. Vi går en bra bit uppför och sedan lika mycket nedför igen, men jag skulle ändå säga att leden är tämligen lättvandrad. Stora delar består antingen av grusväg eller spänger, och där det är väldigt brant har man till och med byggt trappor. Det är med andra ord i princip omöjligt att gå vilse hur gärna man än skulle vilja. Och någon Gerry ser vi inte. Där är mest fullt av turister.

St. Kevin-kyrkan i den gamla klosterstaden.
Svårt att gå vilse i Wicklow Mountains Nationalpark med de här spängerna.

Fitzpatrick slottshotell i Dalkey

Svettiga från vår nationalparkvandring och med leriga vandringskängor checkar vi in på det fyrstjärniga slottshotellet Fitzpatrick i Dalkey. Vi har lyxat till det eftersom vi är sugna på ett irländskt slott. Receptionisten granskar oss noga innan hon ger oss nyckelkorten.

The Royal Suite står det på vår hotelldörr och Katarina är redan på väg tillbaka i korridoren. “Vi måste gått fel” säger hon. Men det är precis här vi ska vara visar det sig. Min kommentar i bokningen om att vi är två resebloggare som är här på uppdrag, har snappats upp av pr-avdelningen och vi har uppgraderats. Solen är på väg ner och vi kastar oss in i badrummet för att göra den där Askungen-förvandlingen man blivit ganska bra på som resenär. Några minuter senare står vi där på balkongen och fotar solnedgången.

Fitzpatrick skulle jag nog inte välja främst för slottskänslan (det är väldigt få delar som faktiskt härstammar från något gammalt slott), utan för den mysiga baren på bottenplan och för läget intill havet och samtidigt närheten till flygbussen (den går direkt utanför hotelldörren).

I baren tar vi en drink innan vi beger oss iväg ut för att leta mat i Dalkey, och dagen därpå slår vi på stort och boka frukost på rummet. Första gången någonsin. Det är kanske inte värt pengarna så mycket som det är värt känslan av att kunna sitta i morgonrock och i lugn och ro hinna morna sig i takt med att dimslöjorna ovanför Dalkeys taknockar sakta skingrar sig.

Dag 4: Dalkey och Sandycove

Sista dagen i Irland strosar vi runt i Dalkey och det intilliggande Sandycove utan någon närmare plan förutom att vi vill till havet. Vädret är sådär mystiskt som jag tänker att irländsk väder är som mest vid kusten. Vi promenerera längs med Sandycove strandpromenad, tittar på dårar som badar i det skumande havet, klättrar upp i James Joyce skrivartorn (oj vad jag också vill bo i ett sådant torn), promenerar förbi en liten fiskehamn och halkar runt på vackra klippor för att se vad som gömmer sig runt nästa krök. Diset är tätt av de små små regndropparna och någonstans där mellan hav och himmel kan vi urskilja en liten fiskebåt som guppar fram. Känns ungefär som en scenografi tagen ur någon fem-bok och jag spanar efter att få hemliga ljussignaler från någon fyr därute i dimman.

För några år sedan hade jag en vikarie här på Fantasiresor som var i just Dalkey och Sandycove (bl a). Här kan du läsa hennes inlägg om platsen.

Här satt han, James Joyce, och skrev på sin Odysseus bland annat.

Efter att ha vandrat runt i Sandycove och Dalkey halva dagen bestämmer vi oss för att boka in oss på afternoon tea i hotellbaren. Vi är kalla, vi är blöta och framför allt är vi det som hela resan också började med: hungriga. Vår nyfikenhet väljer det som heter “Afternoon Tea with Hendricks Gin” i menyn och in kommer en hel tekanna fylld med gin och tonic. Hela teservisen verkar avsedd för just detta och texten lyder: A most unusual gin that is almost certainly not for everyone. Ett ypperligt slut på en fin men alldeles för kort resa.

P.S. Gerry, jag kommer tillbaka.

Sammanfattande guide över vår resa till Irland

Här bor vi och så tar vi oss runt

Transport från flygplatsen till Dublin: Eftersom vi är försenade och inte vill missa tid i Dublin tar vi taxi från flygplatsen till restaurangen Leo Burdock inne i stan. Taxistationen är precis utanför ankomsthallen och där står personal som organiserar det hela så det är bara att ställa sig i taxikön. Pris: 22 euro.

Boende i Dublin: Kellys Hotel. Ett charmigt boutiquehotell med bra läge. Pris: från 99 euro för ett enkelrum (om du bokar mer än 30 dagar i förväg från hotellets egen sida får du rabatt). Rummet vi bor i kostar 189 euro för två personer inkl. frukost (hade dock skippat frukosten som var hotellets akilleshäl och istället ätit på någon av de hundratals mysiga kaféer som finns i Dublin).

Transport från Dublin till Clissmann Horse Caravan: Tåg från Connolly Rail Station i Dublin till stationen Rathdrum. Biljetterna köper vi online och skriver sedan ut i en automat på stationen. Pris: 9 euro per person.

Boende vid Clissmann Horse Caravan: Vi sover i en av hästvagnarna på deras glamping. Pris: Om man bara vill sova i hästvagnarna (och alltså inte åka någonstans med hästarna) kostar det från 90 euro per natt. Se hela prislistan på deras hemsida.

Transport från Clissmann till Wicklow Mountain National Park: Vi bokar skjuts med Clissmann. De hjälper gärna sina bil-lösa gäster att ta sig runt.

Transport från Wicklow Mountains Nationalparks till Dalkey: St. Kevins Bus från Glendalough Visitor Centre mot Dublin. Hoppar av på hållplatsen i Cabinteely (viktigt att säga att det är där du ska av innan du går på bussen). Biljetter går att köpa på bussen (enbart kontanter). Pris bussbiljett: 12 euro per person. Från busshållplatsen i Cabinteely haffar vi sedan en taxi till hotellet. Pris taxi: 11 euro (dubbelkolla att de tar kort om du inte har kontanter).

Boende i Dalkey: Fitzpatrick Castle Hotel. Pris: från 139 euro för två personer i ett vanligt dubbelrum (vi blir dock uppgraderade till en svit så bilderna är därifrån).

Transport från Dalkey till flygplatsen: Airport Shuttle som går direkt utanför Fitzpatrick Castle Hotel. Pris: 11 euro och går att köpa på bussen (enbart kontanter).


Resan var ett sponsrat samarbete med Tourism Ireland. Följ dem på Instagram och Facebook för mer inspiration från Irland. Orden, åsikterna och bilderna är enbart mina egna.

3 kommentarer

  1. Vilken underbar resa till ett underbart land! Och vilka vackra bilder! Jag har besökt Dublin och Galway, men blev nu väldigt sugen på att vandra i Wicklow Mountains National Park! Ser fram emot kommande inlägg!

Write a response

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng
Fantasiresor © Copyright 2018. All rights reserved.
Stäng