Mitt Fiesole

I Fiesole står tiden stilla skulle man slentrianmässigt kunna säga. Men tiden står inte stilla i Fiesole. Inte i mitt Fiesole.

I Fiesole är det inte bara rhododendron, pelargonerna och blåregnet som exploderat i antal runt Piazza Mino de Fiesole sedan jag kom hit första april. Även restauranger och butiker har dykt upp i dörröppningar jag inte ens tidigare noterat. Dörrar som sett ut som vilken neddragen garageport som helst, har fått en stor logotyp i snirklig stil och utemöbler på gatan. Stadskontoret har ställt ut en karta över sevärdheterna på torget, och en och annan vägskylt har putsats upp. Man kan säga att vi är rustade för sommarens turister. Vi i Fiesole.


Utsikt som blivit om möjligt ännu grönare, och butik som plötsligt uppstått.

När man tar den smala vägen in till piazzan så gäller det att hålla sig vid kanten. Här möts bilar på smala passager och trottoaren är i det närmsta obefintlig. Men utkiksplatserna längs med vägen över Mugnonedalens prunkande kullar, spetsiga cypresser och terrakottafärgade hustak, förlåter vilken bilgalning som helst. Fortfarande, efter att ha gått den här vägen flera gånger om dagen, så måste jag stanna till några sekunder vid utkiksplatserna och bara titta lite. Det märkliga är att det är lika vackert i mörka regnmoln som i solsken.


Den andra utsiktsplatsen jag passerar på väg in mot piazzan.

Bar Tabacchi Citta di Fiesole

När man överlevt den mest livsfarliga passagen och börjar närma sig piazzan passerar man först den lilla affären Bar Tabacchi Citta di Fiesole på vänster sida. Ett tobaksställe, en bar och lite allt möjligt annat. Personalen har varit lika hjälpsam oavsett om det är en acqua frizzante jag ska köpa eller om jag behövt hjälp med mina andra mer eller mindre vanliga åkommor.


Tabacchin där till vänster i bild, hade ingen bättre.

Första gången var det när jag och min syster var på jakt efter en vinöppnare. Att supermarket är stängt varje söndag har jag fortfarande inte vant mig vid. Vi som hade tänkt korka upp en flaska rött i solnedgången. Mannen i tabacchin som jag börjat kalla stället – om man nu kan säga att man börjat kalla ställen saker när det är ord som aldrig uttalats högt – mannen i tabacchin, hur som helst, sålde ingen vinöppnare. Men – Certo! – han kunde öppna vår flaska där på stående fot i baren.

Andra gången var vi på jakt efter kaffemjölk. Förutom att supermarket är stängt varje söndag så är det även stängt för siesta varje dag mellan kl 13 och 16. Om det är svårt att vänja sig vid söndagstiderna så kan du ju bara tänka dig hur det är med siestan.

Hur som helst. Vi ville dricka kaffe och supermarketpersonalen ville sova, titta på tv eller vad man nu kan tänkas göra på en siesta. Kvinnan (ja där finns både en man och en kvinna) i tabacchin sålde inte mjölk. Men lät oss – Certo! – ändå köpa hennes sista paket.

Tredje gången var jag på jakt efter adapter till min tvättmaskin och hade, förutom mina fem reseadaptrar hemma, återigen glömt allt det ovan nämnda. Det var både söndag och klockan var två. Och ja, minsann, visst hade mannen (visserligen en annan man den här gången) i tabacchin även en adapter.

Damerna på Pasticceria Alcedo

Om man fortsätter att strosa ungefär tio meter från tabacchin och sedan korsar gatan så hamnar man hos damerna på Pasticceria Alcedo. Här skulle man verkligen kunna skriva att tiden står stilla. Väggarna är täckta av svartvita bilder från Fiesole förr i tiderna, urklipp från stora italienska dagstidningar som hyllat kaféet och en och annan retro kaffeannons. Men nej. Här står sannerligen inte tiden stilla. Det är här tiden är.

På Pasticceria Alcedo samlas byborna och en och annan turist som inte lockats av att stanna på piazzans gulliga uteserveringar. Här består personalen av ett gäng rediga damer med stenkoll. Alltid med ett leende på läpparna. Jag har nog faktiskt aldrig sett någon som är så glad över att få ta min beställning.

Här kostar en cappuccino 1,20 euro och en välkryddad focaccia pomodoro e formaggio 1-2 euro. Här skrattar man även vänligt åt stressade svenskor som beställer cappuccino “to go”.

“You know in Italy we like to drink the coffee in the bar, while maybe talking a little bit to someone”.

Frutta e Verdura

De sista metrarna ned mot piazzan passerar man först byns bensinstation, en antikvitet i sig. Du passerar även byns bageri. Och så precis innan du är framme har du frukt- och grönsakskalaset: Frutta e Verdura. En sådan där gullig liten frukt- och grönsakshandel som mina ben per automatik går in i varje gång jag passerar. Känner mig sedan tvungen att köpa något så det blir alltid cinque pomodori för det kan jag åtminstone beställa på italienska


Bensinstationen. Mitt i city, mitt på gatan.


Med solblekta väggkalendrar från 2007.


Och så den färgglada frukt- och grönsaksbutiken.

Väl framme vid Piazza Mino de Fiesole, stadens kärna och torg, så finns ett gäng mer eller mindre turistiga restauranger och barer. Vissa värda ett besök mer än andra. Men det får bli ett eget inlägg.


Piazza Mino de Fiesole och söndagsmarknad.

18 comments

    1. Ja jag är nog lite italiensk i blodet haha. Ja vi pratade om den filmen när Sara och Katarina var här, att här har man sin Eat-period. Nu återstår bara Pray och Love 😀

  1. Ljuvligt inlägg från ljuvligt land. Det är någon särskilt med de italienska byarna . Och hur frustrerande det än är med siesta- och söndagsstängt så visst är det befriande och mänskligt!! Det drar liksom automatiskt ner tempot på vårt lilla ekorrhjul.

Write a response

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Close
Fantasiresor © Copyright 2018. All rights reserved.
Close